Facebook och medierna
När Facebook nu har börjat göra snabba, synbarligen slumpvisa och avsiktligt
vilseledande ändringar i sina system för att allt fler användare medvetet
eller omedvetet ska välja en större öppenhetsnivå för sina uppgifter – då
föds ett slags reaktion och en massmedial granskning som medarbetarna på
Facebook ännu inte är helt vana vid.
När den hyllade amerikanske teknikjournalisten Leo Laporte stängde sitt
Facebookkonto i direktsändning fick det stort genomslag – och många följde
hans exempel.
Facebook och inlåsningen
Det är näst intill omöjligt att avsluta sitt konto hos Facebook. Att
”deaktivera” är däremot lätt – det gör att ditt konto inte syns på samma
sätt för andra. Men det räcker med en enda inloggning för att allt ska vara
som förut. En del reagerar dessutom på tonläget från Facebook när man
försöker deaktivera: ”X kommer att sakna dig”, följt av en bild på någon av
dina vänner. Och ”dina vänner kommer inte att kunna hålla kontakten med dig
längre”. Den amerikanska internetprofilen och utvecklaren Gina Trapani
sammanfattade i en podcast häromveckan: ”Det är som om de sa: om du hoppar
av så dödar vi den här gulliga valpen. Det är inte seriöst.”
Facebook och växtvärken
Antalet Facebookanvändare ökar med raketfart. Inom kort förväntas sajten
spränga halvmiljardvallen. Bara i Sverige finns nu 3,5 miljoner aktiva
Facebookkonton. Vi är på god väg mot en halv befolkning inloggad på samma
sajt. Detta ska hanteras av ett företag med bara cirka 1 200 anställda i
USA. Det är inte självklart enkelt: visserligen tjänar Facebook en del
pengar på annonser, men inte alls i en omfattning som motsvarar trafiken.
Det finns alltså ingen oändlig kassa med pengar att göra saker för.
Spekulationerna om när börsintroduktionen kommer är ständiga – det skulle i
ett slag göra Facebook stormrikt.
Facebook och Google
Världens två kanske viktigaste nätfenomen gillar inte varandra. Men varför? De
gör ju helt olika saker?
Exakt. Google vill att internet ska vara flyktigt och organiskt, en plats där
vi hela tiden rör oss från punkt till punkt och där Google visar vägen, och
gärna en annons också.
Facebook vill däremot att vi stannar hos dem, och gör allt fler saker hos dem:
chattar, skickar mejl, visar bilder, kollar på nyhetsklipp och lagrar filer.
Om det är en sak man inte gör medan man är inloggad på Facebook så är det
att googla.
Facebook och privatlivet
Det är här den stora striden står just nu. Facebooks problem, i korthet: Från
början var sajten i princip helt privat. Bara dina vänner kunde se dina
uppdateringar. Samtidigt tjänade Facebook inga pengar på det viset. Sajten
behövde bli öppnare och rörligare, för att personliga data ska kunna korsas
med rätt annonser. Facebooks strategi är att ändra nivån av personlig
integritet: standardinställningarna gör nu att det mesta är offentligt.
Nytillkomna användare måste själva höja nivån. Det som gör människor arga är
att de nya principerna också tillämpas på gamla användare. Det vill säga: du
som har ett konto sedan tidigare, och tror att du har koll på dina
”privacy”-inställningar, kan behöva se över dem igen.
Facebook och den digitala identiteten
Du flyttar. Du gifter dig och byter namn. Du byter mobilnummer. Du byter jobb.
Du byter då och då alla dina kontaktuppgifter – bara inte Facebookkontot.
Det är på väg att bli vår enda ”kontaktkonstant”. Ständigt flyttbart, den
ultimata adressboken, och numera ”godkänd” som digital identitet på allt
fler sajter där du på olika sätt vill medverka. Det är dit Facebook vill: de
vill vara stället där vi kvitterar ut vår e-legitimation. Man kan nog räkna
med att det kommer att bli möjligt att utföra en del bankärenden via
Facebook i framtiden, och kanske rösta i lokala val.
Säkerhetsutmaningarna i detta blir enorma. Och vinsten? Potentiellt ännu
större.