Konsthallen i Malmö myllrar av objekt, målningar, foton, teckningar,
musikvideor, animerade filmer, installationer, små och stora skulpturer. Det
verkar inte finnas något material eller någon teknik David Shrigley inte
gett sig på.
På ett bord ligger en hög med tidskriften The Guardians helgmagasin där han
varje vecka publicerar en teckning, på samma bord ligger en inspelning av
hans första cd. Han har också en interaktiv hemsida, davidshribley.com.
Vart och ett av de nya rummen i Konsthallen har fått ett eget tema men det
finns också några genomgående teman, till exempel klockor som visar tiden –
inte riktiga klockor utan i form av små målningar. En del är analoga, andra
digitala med displayens siffror ritade med barnslig handstil. Här och var,
lite undanskymt, hänger från taket knytnävsstora tänder.
Många av verken lockar till skratt, men under ytan på flera av dem verkar
flamma en rasande vrede över sakernas tillstånd. På en knallgul målning står
orden ”ding dong ding dong” och man hör direkt varningsklockorna larma.
Curatorn Jacob Fabricius (som med denna gör sin fjärde utställning för Malmö
konsthall som frilansande intendent) lärde känna David Shrigley i Glasgow i
början av 1990-talet.
– Jag hittade av en tillfällighet en av hans små böcker på Transmission
Gallery och blev fascinerad. Han har en fantastisk förmåga att översätta
sina idéer till helt oväntade uttryck. Också den här utställningen
innehåller en massa ”finurligheter” som man upptäcker först när man tittar
riktigt noga, säger han.
Några år senare gjorde Jacob Fabricius en utställning i Köpenhamn med David
Shrigley, som numera besöker Danmark flera gånger per år. Så sent som i juli
hade han en utställning på Galerie Nikolai Wallner i Köpenhamn med de
monotypier som också visas på Konsthallen.
– Det är en trevlig stad, men Malmö verkar trevligare. Jag är glad över att
vara här, säger David Shrigley.
Många av hans verk är textbaserade, han har blivit känd inte minst för sina
teckningar med ord och bild i kombination.
Han tror inte att det faktum att han skriver på engelska är något problem
för betraktarna.
– I varje fall inte i Sverige, där alla verkar tala perfekt engelska, säger
han.
Ett av utställningens centrala verk är en stor målning med texten ”God is
idle”. Målningens två översta ord syns över hela utställningshallen, till
och med utifrån Magistratsparken går de att läsa. Först när man kommer nära
inpå syns det nedersta ordet: ”idle”. Frasen, och ordet, kan fungera som en
slags sammanfattning av utställningen: Om Gud verkligen finns, vad gör han?
”Idle” har flera betydelser på engelska, bland annat lättjefull men också
fåfäng, det vill säga resultatlös.