I Mark Oliver Everetts bok Saker och ting som barnbarnen borde veta (Reverb)
finns stoff för en riktigt makaber historia, full av självömkan, vrede och
tirader om hur orättvis världen är. Patos och narcissism i en klibbig
dubbelmacka.
Men nu är detta Mark Everetts självbiografi. Och sådant där är han alldeles
för smart, rolig, självkritisk och nykter för.
Mark Everett, född 1963, är ledare för rockbandet Eels. Han växte upp i en
dysfunktionell familj, med en förvirrad mamma och en pappa som bevisligen
funkade på jobbet – han var kvantfysiker, jobbade på Pentagon som ett av
Robert McNamaras underbarn – men ytterst sällan yttrade ens minsta
korthuggna fras där hemma.
Efter en hjärtattack lämnade pappa hemmet i en svart sopsäck; det var Mark som
hittat honom. Storasyster fick diagnosen schizofreni, och lyckades till slut
ta livet av sig. Mamma drabbades av dödlig cancer just när Eels karriär
började ta fart. En kusin ingick i kabinpersonalen i planet som 11 september
flög in i Pentagon; givetvis hade ett av Marks tidigaste trauman
utgjorts av en flygkrasch i villakvarteret.
Om detta berättar Mark Everett rakt och osentimentalt. Hans levnadsöde är
plågsamt att ta del av, men aldrig för att Everett njuter av att vrida om
kniven. Hans ärende är viktigare än så: han skriver för att förstå och för
att stärka livhanken. Hans språk är mättat och saknar ovidkommande
utsmyckningar, helt i linje med det album – ”Electro-shock Blues” från 1998
– som han spelade in strax efter systerns självmord. Han skriver om döden
för att bli kvitt den. Och precis som där mynnar det ut i en hårt förvärvad
optimism.
Det bästa av allt är att man inte behöver vara bekant med plattorna för att
fångas av boken. Det näst bästa är att plattorna blir ännu
bättre när man läst den.
HÅKAN ENGSTRÖM
medarbetare på Sydsvenskans nöjesredaktion