”Hur mycket julstämning kommer ni att sprida?”
Frågan får Devilish Daz Trash, trummis i duon Thee Gravemen, att flina högt och erkänna:
– Vi är nog så långt från julen man kan komma ...
Men i brist på tomtar håller man förstås till godo med dödskallar. Och garagerockarna i Thee Gravemen hotar med annat också.
– Vi försöker göra halloween av hela året och brukar ha med en massa spindelnät, en gravsten och ibland några tjejer som dansar med oss, utklädda till varulvar. Det händer att Döden själv kommer på besök, med sin stora yxa. Fast den här gången kanske han borde dra på sig tomtedräkt.
Musiken är till 80 procent egna låtar, 50- och 60-talsinspirerad garagerock med lite rockabillyströssel på. Ett par av bandets förebilder är den brittiske 60-talsskräckrockaren Screaming Lord Sutch och så The Cramps, vars ”Can Your Pussy Do the Dog?” gruppen spelar.
Gruppen bildades när de två engelsmännen Darren Ward (Devilish Daz Trash) och Lee Thornton som kallar sig Sir Lee Tea träffades på puben Pickwick, förstås, i Malmö.
– Lee ville starta ett tvåmannaband, först för att spela riktig blues. Men det funkade inte så bra, garagerock med inslag av rockabilly passar oss bättre.
Att lira utan bas är inget konstigt. Dels finns det gott om baslösa förebilder inom musiken som gravmännen gillar, dels blir det mycket smidigare både att hitta reptider och resa runt i Europa. Den här musiken må vara ganska liten på den stora kommersiella kartan, men samtidigt är den en utbredd rörelse. Thee Gravemen åker med jämna mellanrum och spelar i Tyskland, Portugal och Spanien, bland annat.
– Vi ska faktiskt arrangera en hel festival, på ett hotell norr om Barcelona i slutet av september nästa år, berättar Darren Ward, som även hinner vara IT-tekniker på halvtid i Lund. Femton band är inbjudna.
Thee Grav
emen har för sin del fått kontrakt med den etablerade garagerock-etiketten Dirty Water Records i England och första fullängdaren, ”Thee Gravemen”, släpptes på cd och vinyl häromveckan. Så framtiden är ljus på kyrkogården.