Det har ofta slagit mig hur många skurkar och premiärministrar från
apartheidtiden som fortfarande hedras med gator och torg i Sydafrika. Bara i
Kapstaden finns DF Malan Street, Hans Strijdom Avenue och Verwoerd Drive.
Det är som att plötsligt upptäcka att man promenerar på ”Goebbels Allee”
eller ”Stalin-Strasse” i Berlin. Särskilt problematisk är Hendrik Verwoerd,
apartheidsystemets huvudarkitekt, som gjorde rasismen rumsren genom att klä
den i kliniskt kvasivetenskaplig skrud.
På en del håll i landet har processen gjorts kort med de här
gubbarna. Allra längst har man gått i Durban, där den lokala ANC-ledningen
2008 i ett slag bytte ut ett hundratal gatunamn från kolonial- och
apartheidtiden och ersatte dem med namn ur den egna nomenklaturan, samt
hjältar och förebilder, som Che Guevara och det namibiska socialistpartiet
SWAPO. Även helt okontroversiella namn som Broadway och Canal Road försvann.
Och taxichaufförerna sliter sitt hår ...
Om namnändrarniten har varit överdriven och politiserad i Durban, har
processen i Kapstaden varit onödigt trög. Men när jag besökte staden efter
nyår upptäckte jag att det äntligen börjat hända saker. Nelson Mandela har
det senaste halvåret fått en Boulevard, Helen Suzman en Drive och
fredspristagaren Albert Luthuli en Place. De flesta av de gamla namnen var
visserligen inte historiskt belastade – av skurkarna är det hittills bara
justitieministern och nazisympatisören Oswald Pirow som fått maka på sig.
Nu är hans gamla gata uppkallad efter hjärttransplantationspionjären
Christiaan Barnard istället.
Det återstår alltså mycket att göra – och snälla, låt
Verwoerd bli näste man att ryka från skyltarna. Det finns andra och bättre
sätt att påminnas om de mörka årens politiska bedragare.