I en intervju i Sydsvenskan för två år sedan beskrev Jennie Abrahamson sina
två första skivor som soundtrack till olika filmer.
Medan musiken på debutskivan ackompanjerade helikopterglidningar över
storslagna vidder, fungerade andra skivan, som hon skrev i New York och
Norrland, som bakgrundsljud till stadsmiljö.
Den tredje och senaste skivan ”The Sound of Your Beating Heart” som släpptes i
våras skrev hon hemma i sin lägenhet i Stockholm. Den skulle kunna vara ett
soundtrack till ett relationsdrama med ganska nära porträtt av människor,
menar Jennie Abrahamson.
– Förra året var ganska dramatiskt i min bekantskapskrets på många sätt och
det är väl vad de flesta låtar handlar om mer eller mindre. Det var folk som
blev sjuka på ett väldigt jobbigt sätt. Allt som kan drabba människor helt
enkelt: skilsmässor, relationsuppbrott, tråkigheter. Jag stod rätt stilla i
den stormen, men det var ganska mycket under kort tid som hände runtomkring
mig som jag skrev om, säger hon.
Skivan kom till snabbt. Hon skrev alla låtarna under en månad förra hösten.
– Det blev liksom liten verkstad här hemma under september. Man kan säga att
skivan skrevs under drygt en månad. Det gick ganska fort. Vi började repa
och sen spelade vi in.
Det blev så bråttom eftersom det var bestämt att skivan skulle spelas in i
november och Jennie Abrahamson hann inte skriva några låtar under sommaren
då hon både spelade själv och var musiker på två andra artisters turnéer.
– Jag är ganska bra på att koncentrera mig när jag väl måste. Men det är
klart, det är inget optimalt arbetssätt. Till nästa skiva kommer jag att
försöka få mer tid, säger hon.
Musiken beskriver hon själv som ”småskaligt storslagen pop” där relativt få
instrument skapar en stor ljudbild.
De små inslagen av etniska instrument som fanns redan på förra skivan kan
höras även på ”The Sound of Your Beating Heart”, om än i något mindre
utsträckning. Bland annat gästar en musiker på det bolivianska
stränginstrumentet charango på låten ”A Better”.
– Det började med att en del låtar har några småobskyra inslag av etniskt
klingande instrument, sen blev det en liten sport att alla låtar skulle ha
med något instrument som kanske inte är vanligt i popmusik, någon märklig
harpa eller så. Det var en liten inspelningslek. Det ska inte höras så
jättetydligt, utan det är lite inbäddat i annat, säger Jennie Abrahamson.