Jag är en malmöitisk kulturpolitiker som brinner för filmen. Jag läste med
stort intresse Mattias Nohrborgs artikel på Sydsvenskans kultursida (7.7,
länk till höger). Det mesta han säger håller jag med om.
Insatserna från Mattias Nohrborg, Björn Ringdahl och deras medarbetare genom
Triangelfilm och Spegelfilm kan inte nog prisas. De har haft stor betydelse
för att bredda filmutbudet i Sverige och har gett den svenska biopubliken
stora filmupplevelser som den inte fått annars. Som flitig Spegelnbesökare
genom åren minns jag personligen särskilt de fantastiska regissörerna Hal
Hartley, Aki Kaurismäki, Abbas Kiarostami och Emir Kusturica (som ju också
var med när Spegeln invigde sina lokaler på Stortorget med sin ”Svart katt,
vit katt”).
Det ligger något i det Mattias Nohrborg säger, att filmen som konstform i
kulturpolitiken och kulturdebatten behandlats styvmoderligt i förhållande
till äldre konstformer. Att ändra på detta är ett måste. Film är en lika
viktig konstform som teater, musik, bildkonst, dans eller litteratur.
Vi ska inte heller glömma andra aktörer på filmområdet som har varit viktiga
i Malmö och fortsätter att vara det: Panora, Folkets Bio, Kontrast
(Victoria), Buff, Antirasistiska filmdagar med flera. Så det gäller inte
bara att slå vakt om Spegeln. Enligt min mening är det ett måste för Malmö
som kulturstad att det även i fortsättningen visas kvalitetsfilm från hela
världen på Spegeln. Inte minst i det hårdnande filmklimat som Mattias
Nohrborg beskriver. Nu på sommaren saknar man Spegelns intressanta
sommarpremiärer och Filmfrossa som ett alternativ till SF-utbudet.
Men det gäller också att ge ordentliga möjligheter till en fortsatt och ökad
import och distribution av kvalitetsfilm, så att biopubliken i Malmö och
andra delar av Sverige kan se olika typer av film från olika länder och
kulturer. Här måste vi kulturpolitiker på det nationella, regionala och
kommunala planet göra vad vi kan.
MIKAEL MATTESON
ersättare (m) i Malmö kulturnämnd