En glasögonorm i paradiset

För ett par år sedan hölls ett europeiskt pressevent för "Devil May Cry 4" från japanska Capcom. Där visade man upp bikaraktären Gloria och hennes alldeles egna ”sexy fighting”-stil. I slow motion tryckte hon fram brösten och särade på benen medan hon slog ondsinta demoner sönder och samman. En journalist frågade försiktigt ”håller ni inte med om att det här är ganska sexistiskt?” och fick glada nickningar till svar från det ditresta produktionsteamet ”Ja! Väldigt sexigt, väldigt bra!”

I dagarna har "Bayonetta" premiär, ett annat urjapanskt actionspel. "Bayonetta" har hyllats av en i stort sett enig spelpress och huvudrollen innehas av en skjutande, sparkande och på alla andra sätt handlingskraftig tjej. Och något sexobjekt är hon minsann inte! Visst har hon stor rumpa och åtsittande läderkläder. Men hennes bröst är någorlunda normala och hon bär tjocka glasögon. Ur ett manschauvinistiskt perspektiv räcker detta tydligen för att definiera henne som osexig. För alla oss andra ser "Bayonetta" snarare ut att ha klivit rakt ur en herrtidning för bibliotekariefetischister.

Svenska DICE försökte förra året utmana denna typ av stereotyper i "Mirror’s Edge". Huvudpersonen Faith är snabb och smidig, men till utseendet ganska alldaglig. Under ett besök i Tokyo i höstas diskuterade jag henne med japanska utvecklare. Deras huvudsakliga invändning mot spelet visade sig vara just Faiths utseende. De kunde inte för sitt liv förstå varför någon skulle vilja spela ett spel med en tjej som inte var ett bombnedslag. Varför alls bry sig om att skapa virtuella världar om inte de kvinnliga karaktärerna motsvarar pojkrumsdrömmarnas stereotyper? Spelarna, som förutsätts vara unga män, skall fantisera om att vara de manliga karaktärerna och om att ligga med de kvinnliga.

I väst är situationen lite annorlunda. Man brukar undvika de mest överdrivna tutt-klichéerna, men fortfarande skildras alltför ofta de kvinnliga karaktärerna ur ett manligt perspektiv. Tjejer får gärna vara tuffa och hårda, så länge de samtidigt är sexiga. Detta är en problematik vi känner igen från Hollywoods actionfilmer, men det är förstås ett klent försvar. James Cameron, högaktuell med 3D-äventyret "Avatar", beredde ny väg för actionfilmernas kvinnobild redan på 80-talet. I "The Terminators" Sarah Connor och "Aliens" Ellen Ripley lät han två förhållandevis vanliga kvinnor övertrumfa de kaxiga, tungt beväpnade männen och de gjorde det utan att vicka rumpan samtidigt. De var aldrig stridstuppar för sakens egen skull. Omständigheterna tvingade fram handlingskraftighet och initiativ.

Med tiden kommer säkert spelbranschen som helhet att mogna även på det här området och redan nu finns det exempel på Sarah/Ripley-figurer i spelvärlden, både från öst och väst. En bidragande orsak kan vara fler spelande tjejer, en annan de många titlar där spelaren tillåts skapa en egen karaktär som trotsar fördomar och ideal. I framtiden kanske huvudpersonens glasögon inte nödvändigtvis måste vägas upp med tighta läderkläder? Och den dagen kanske till och med vissa japanska spelproducenter lär sig skilja på orden ”sexistisk” och ”sexig”.