I film är det viktigt att redan i inledningen få publiken så nyfiken och fascinerad av en karaktär att de sitter fängslade de närmaste två timmarna. Att lyckas etablera en huvudperson på bara ett par minuter är ett konststycke. Jämför man med tv-serier har man där så oändligt mycket mer tid att tillgå. När vi följer Tonys våndor i tredje säsongen av Sopranos känner vi honom redan så väl att en enkel gest eller väl avvägd svordom blir till stor dramatik.
I rykande färska rymdspelet ”Mass Effect 2” kan den som spelat originalet föra över sin sparade huvudperson. Det är då inte bara utseendet som följer med utan summan av allt du företog dig i det förra spelet. Du kan alltså kasta dig in i ett nytt äventyr med en karaktär du själv tillbringat tiotals timmar med att etablera.
Att vi som spelar involverat oss i vår huvudperson från början, valt bakgrundshistoria, anletsdrag och frisyr ger en direktkanal in i vårt engagemang. Och detta blir bara starkare ju mer tid vi spenderar med vår avatar. I en del spel gör dessa initiala val nästan ingen egentlig skillnad för själva spelets utformning, men vårt intryck påverkas ändå. Vi har inte bara kastats in i någon annans historia, utan format en egen karaktär genom vilken vi upplever handlingen. Illusionen av interaktivitet och deltagande blir en dramaturgisk faktor i sig.
Vilken manusförfattare som helst kan intyga att identifikation och empati spelar en enorm roll för vårt engagemang i en historia. Vi drömmer kanske om att vara den excentriske piraten Jack Sparrow i "Pirates of the Caribbean" eller den mångbottnade rymdsmugglaren Han Solo i "Star Wars", men berättelserna hade inte blivit lika starka utan den velige Will Turner och bondpojken Luke Skywalker. Det är de vi kan identifiera oss med och som blir vår länk in i de främmande världarna.
Spelens sammansmältning mellan åskådare/deltagare ger helt andra förutsättningar för berättandet, och här ligger en av de stora skillnaderna mellan spel och film. Att titta på en klichéfylld actionhistoria är en helt annan sak än att själv vara hjälten i den. Från din biofåtölj ser du modiga män och kvinnor rädda universum. Men med en handkontroll kan du istället göra det själv.
1. Leather Goddesses of Phobos - 1986
Detta gamla textäventyr börjar med att du är kissnödig. Ditt val av att gå in
på herr- eller damtoaletten bestämmer ditt kön för resten av spelet!
2. Far Cry 2 - 2008
Det spelar ingen större roll vilken huvudperson du väljer, men alla karaktärer
du INTE väljer blir till viktiga biroller.
3. Mercenaries - 2005
Bara tre karaktärer att välja mellan i detta amerikanska spel, men en av dem
råkar vara svenske norrlandsjägaren Mattias (med röst av Peter Stormare)!
50% är glada
12% är likgiltiga