HAPPY ACTION THEATER. Låt mig vara tydlig: ”Happy Action Theater” är inget spel. Det har ingen struktur, ingen speldesign, ingen mening, inget mål, och efter 45 minuter har man redan sett det mesta av vad det har att erbjuda.

Det är 18 ”upplevelser” för målgrupperna ”väldigt små barn” och ”vuxna som har fest”. Inte direkt de två mest kritiska grupperna i världen, vilket kan utgöra någon slags förklaring till kvalitén på det här.

Det finns ingen inlärningskurva, det är bara att ställa sig framför Kinect och interagera med det som händer på skärmen.

Och när jag säger ”interagera” är jag väldigt snäll för det är inte mycket som händer och lite som man faktiskt kan göra.

Några av de 18 upplevelserna påminner om spel och det finns potential i dem som skulle kunna ha utvecklats vidare om någon bara orkat tänka lite längre.

Om man inte är tre år (eller väldigt full) tröttnar man snabbt och det finns ingen anledning att återvända till ”Happy Action Theater” efter att man gått genom nivåerna en gång.

De två uttalade målgrupperna är heller inget försvar, det går att göra bra spel till små barn. Och allt är roligt när man har fest.

”Happy Action Theater” är spelvärldens svar på de där filmerna som visar en brasa i en öppen spis på tv:n.