På 80-talet var vi ett gäng som levde ut drömmar om hjältemod, om vackra kvinnors beundran, om magiska äventyr i världar som inte fanns.

I verkligheten var vi utanför. Vi var pojkarna som ingen såg. Men vi räddade världen varje helg. Vi spelade ”Drakar & Demoner”, rollspelet som fick pojkar som oss att kunna bli vad vi ville. Det var inte synd om oss, vi skapade världar. Vad kan vara större?

”The Elder Scrolls V: Skyrim” borde vara min ungdoms drömmar. Det här är ett rollspel med stort djup, en skrämmande frihet och en episk storlek. Det är, på många sätt, de fantasivärldar vi skapade som här får liv framför våra ögon.

”Skyrim” är ett spel som kräver engagemang, där man som spelare måste sätta sig in i världen och göra den till sin, ta rollen som den karaktär man skapar och leva sig in äventyret.

Det här är inte en öppen stad, det är en hel värld. Och den är din.

De första stegen i ”Skyrim” är försiktiga, man får bekanta sig med systemet och sakta utforska landskapet. Det går att följa ett spår, ta uppdrag och sakta börja förstå vidden av spelet.

Det går också att göra precis vad man vill.

Världen är full av människor och därmed också av konflikter. Man kan hjälpa till, välja sida, vara den hjälte som världen behöver. Man kan också vara ond och skapa sina egna regler.

Man kan vara vad som helst. Om man är beredd på de konsekvenser som handlingarna kan få. Och när karaktären blir starkare öppnas nya möjligheter upp. Det är lätt att förlora många timmar när man jagar löftet om att bli drakdödaren.

Ett sådant spel kräver tid, att man lever sig in i den personlighet man väljer att vara och engagerar sig i världen, att man tar beslut baserat på de värderingar som karaktären har.

Med ”Skyrim” har Bethesda Softworks skapat en virtuell värld. Vad du gör med den är ditt beslut. Mitt tonårs-jag älskar det här.