KINGDOMS OF AMALUR: RECKONING. Det är lika trevligt som ovanligt att möta ett spel helt utan förutfattade meningar eller förväntningar. Det är en ynnest som automatiskt diskvalificerar uppföljare och andra spel med kända namn och aktörer. När jag startade ”Kingdoms of Amalur: Reckoning” hade jag prick ingen aning om dess innehåll (förutom att en kollega tyckte att det såg erotiskt ut, men det är en annan femma) och då kan man bli överraskad på ett omtumlande, men trevligt, vis.

Visserligen dröjde det bara fem minuter innan jag fick en rätt bra känsla för spelet ändå – ett fullspäckat fantasyintro med klassiska raser, ondska hit och dit samt svulstig berättare har lätt den effekten. Vi talar alltså om ett actionbetonat rollspel i ”Diablo”-skolan med både djup och tillgänglighet.

Kontrollen är komplex, men ändå väldigt logisk, och den fungerar utmärkt även när tempot skruvas upp. ”Kingdoms of Amalur: Reckoning” lånar många beståndsdelar från andra spel, dialogernas flexibilitet andas till exempel ”Mass Effekt”, men när rollspelssuget uppstår i det spelvakum som fortfarande finns efter julhandeln, blir det ett utmärkt köp. Stor överraskning och stor underhållning blir slutsatsen.