Under det första året med den nya konsolen Nintendo 3DS gick det att räkna de bra spelen på en hand. Det räckte faktiskt med två fingrar: ”Super Mario 3D Land” och ”Mario Kart 7”.

2012 ser betydligt bättre ut och det börjar med ”Resident Evil: Revelations”.

Det viktigaste först: spelet släpps tillsammans med ett kontrolltillbehör (Circle Pad Pro) som man placerar konsolen i. Det här gör att maskinen får en extra analog spak och två nya axelknappar vilket spelet använder på ett effektivt sätt.

Tillbehöret kan ses som Nintendos lösning på en brist i den ursprungliga hårdvaran, och även om den fungerar känns det aldrig riktigt bekvämt. Den blir tyngre och den osymmetriska placeringen känns som en nödlösning på en design som borde funnits där från början.

Spelet då? Det är, på många sätt, en återgång till den design vi såg i de tidiga Resident Evil-spelen och den är riktigt bra.

Spelet är uppdelat i korta kapitel, lite som en tv-serie, med återblickar till det som hänt i tidigare avsnitt. Det fungerar bra, även om det kan bli lite irriterande att se höjdpunkter från något man gjorde för bara fem minuter sedan.

Berättelsen hoppar i tid och mellan karaktärer. Narrativet är lika dumt som det alltid har varit i den här spelserien och dialogen är ofta obekväm, det känns inte som om personer som var med om de här händelserna någonsin skulle prata på det sätt som vi hör här.

Vilket trots allt inte hindrar upplevelsen från att engagera och underhålla.

”Resident Evil: Revelations” är fanservice på ett bra sätt, det här kommer att fånga alla dem som redan tidigare spelat serien och känt det krypande obehaget av att inte veta vad som finns bakom nästa hörn.

Och det kan säkert på samma gång övertyga nya spelare att leta sig tillbaka till de äldre spelen.

Det är bra så.