På P3 Guld-galan i lördags fanns en av nollnolltalets absoluta frontfigurer inom svensk musik, Howlin’ Pelle, på plats som prisutdelare. Bortsett från att lite casual droppa namnen på några världshits han står bakom tog han också tillfället i akt att marknadsföra Fagerstabandets kommande album. I sann avslöjaranda, också. Pompa och ståt. Men susningen genom publiken uteblev. Artighetsapplåderna gick aldrig över i några stående ovationer. Det blev nästan lite pinsamt.
The Hives är ett av de namn som gärna slinker genom när man talar om svensk musik som tagit sig utanför landsgränserna. Oförtjänt länge har de fått ligga kvar och skräpa i associationsminnet. Bandet som tog den svenska nollnolltalsrocken över Atlanten. Absolut. Men i takt med att minnena kring deras albumsvit bleknar, blir istället snacket kring bandets inblandning den där smutsiga pengahärvan signerad välkänd Malmö-studio allt skarpare. Samtalsämnesmässigt? Inte lika ball.
Så här tio-elva år efter att The Hives faktiskt var bra är det tveksamt om de kommer att nästla den kollektiva nyfikenheten med ett nytt album. Huruvida det beror på att de tillhör en tid som vi gått vidare från, en musikstil som behöver vila ytterligare ett par år innan den kan bli kul igen, eller om vi helt enkelt bara känner oss klara med hela konceptet The Hives, är svårt att säga. Men kontrasten till vad som faktiskt är spännande blev tydlig när man såg vad som utöver Howlin’ Pelle fick utrymme på galan i Lisebergshallen i lördags.
Oväntat men enormt välförtjänt tillägnades Malmöbandet This Is Head priset för årets pop. En stund senare framförde Lykke Li senaste låten ”I Follow Rivers” från det hårt bevakade andra album som väntas från henne i mars. New York Post-hajpade Tove Styrke blev årets nykomling. Och i slutminuterna knöt Robyn säcken om förra året med tre spår från ”Body Talk”-trilogin.
Efter några år av dvala känns det som att 2010 blev året då svensk popmusik tog ett nytt andetag och stack utomlands. Lykke Li och Robyn representerade Sverige på annan ort och från ingenstans plockade bloggosfären upp Göteborgsduon jj och kom att nyförälska sig i den balaeriska drömpop som så gärna härstammar från västkusten. Och då har vi inte ens nämnt Adrian Lux och Swedish House Mafia.
2011 lär bli ett uppföljarår värt namnet. Själv kommer jag att lägga mitt fokus för svensk musik på Museum Of Bellas Artes, Kendal Johansson och Korallreven. Nya album från Radio Dept. och Jonathan Johansson också, förhoppningsvis. Vad gäller The Hives kommer de att få att jobba på bra för att ta sig ur periferin.