Dawit Isaak heter en svensk journalist som sitter fängslad utan rättegång i
Eritrea sedan 2001. Orsaken är att han och andra fängslade journalister har
publicerat information och kritik mot landets regim. Inga anklagelser har
framställts mot honom. Hans hälsa har allvarligt försämrats. Eritrea är en
enpartistat där medborgarnas fri- och rättigheter förtrycks systematiskt
sedan många år.
Dawit Isaak blev svensk medborgare för snart tjugo år sedan. Han och hans
familj har bott länge i Sverige, men Isaak arresterades under en vistelse
som journalist i sitt forna hemland. Eftersom han är svensk medborgare har
Sverige både rätt och skyldighet att försvara hans rättigheter.
Men han är också medborgare i Eritrea, så enligt internationell rätt är han
underställd Eritreas statsmakt så länge han befinner sig i landet. Nuvarande
och föregående svenska regering har på diplomatisk väg försökt förmå Eritrea
att släppa honom. För tre år sedan såg det ut att lyckas, men av oklar
anledning arresterades Isaak igen, innan han hann lämna landet. Det senaste
försöket misslyckades för några veckor sedan.
De dubbla medborgarskapen blir allt fler i hela världen. Som ambassadör har
jag haft tillfälle att ta mig an svenskar med dubbelt medborgarskap i andra
länder – besöka dem i fängelset, tala med advokater och myndigheter, förse
dem med diverse nödvändigheter. Men i Eritrea är sådana tillmötesgåenden
uteslutna; åtta års erfarenheter borde vara nog bevis för den saken.
Vad UD under sådana omständigheter skulle kunna uträtta med tyst diplomati är
mig en gåta. Vi saknar helt påtryckningsmedel. Sveriges ekonomiska utbyte
med Eritrea är obetydligt både för oss och för landets regering. Våra
politiska förbindelser sköts av en ambassadör som är stationerad i
Stockholm. Det svenska biståndet till Eritrea har fasats ut – för övrigt
utan koppling till fallet Isaak.
Däremot skickar EU årligen bistånd motsvarande en dryg miljard kronor, och det
ursprungligen på svenskt förslag. Det är övervägande humanitärt och
kanaliseras via FN-organ och icke-statliga organisationer. Regimen har
systematiskt försvårat insatserna och därtill lagt beslag på matsändningar
som den sålt för egen räkning. Bistånd tillhör EU-kommissionens kompetens,
men medlemsstaterna har goda möjligheter att påverka dess utformning och
fördelning. Under de närmaste månaderna ska biståndet till Eritrea
omförhandlas.
Regeringen har fått massiv kritik av pressen för passivitet i ärendet. Av de
politiska partierna har bara Folkpartiet och Vänsterpartiet tagit sig an
fallet. EU-parlamentarikern Olle Schmidt har nyligen förmått
Europaparlamentet att anta en protestresolution med krav på Isaaks och de
andra journalisternas frisläppande.
Sverige hör till de länder som gärna talar om mänskliga fri- och rättigheter.
I konkreta fall blir beslutsamheten ofta mindre. Vårt land har plågsamma
minnen när det gäller att stå upp för egna medborgare som fängslats ute i
världen. Varför tar vi inte upp fallet Isaak i FN? Och framför allt: Varför
kräver vi inte att EU villkorar sitt bistånd till Eritrea?
Peter Landelius, ambassadör