I dagarna blev tango upptaget på Unescos världsarvslista. Argentina och
Uruguay har länge kivats om exakt var i Rio de la Platas delta som dansen
föddes på 1890-talet, men förra året enades de om att det var viktigare att
se till att den faktiskt nominerades till listan. Det gav resultat.
Nu stoltserar tangon där bland Egyptens pyramider och örlogsstaden Karlskrona.
För att inte glömma La Gomera-öarnas visselspråk, som blev invalt samma dag.
Om det tar 120 år för en dansmusikgenre att hamna bland de i skrivande stund
890 världsarven, så kan man rent vetenskapligt räkna ut att technon kommer
att tas upp i gänget någon gång kring år 2100.
Jag kan känna det. Hur vi långsamt är på väg dit.
I Malmö finns det just nu mycket som tyder på att dansmusik hittar platser
utanför klubbarnas fyra väggar. Att den överskrider både fysiska och
åldersmässiga gränser. Går i arv.
Bevis ett. Förra helgen anordnades en technofest i en gigantisk kontorslokal
vid Willys strax utanför Malmö centrum. Över tusen hade anmält sig på
Facebook och dagen innan festen sprang folk omkring med panik i ögonen och
letade efter biljetter. Men det var inte bara kids som kom. Richard Hobert
och Lena Endre var där. Det är svårt att tänka sig en mindre typisk
technopublik än hjärnorna bakom medeltidseposet ”Tre solar”.
Bevis två. På söndag är det babyrave i Malmö konsthall. Som om det vore
världens naturligaste sak bannlyser arrangörerna vuxna som inte kommer i
sällskap med personer under 6. Under fyra timmar får knoddarna stuffa runt
till minimaltechno, psytrance och house på anpassad volym.
Det är roligt att tänka sig att de här barnen kommer växa upp och tänka på ”In
white rooms” ungefär som vi tänker på ”Mormors lilla kråka”. Och att Detroit
och Chicago år 2100 kommer kivas om var technon föddes – för att sedan enas
om att det viktigaste är att beatsen bevaras för eftervärlden.