Terroristen som blev ädel

”Länge leve det heliga Tyskland”, var greve Claus Schenk von Stauffenbergs sista ord i livet. De uttalades strax efter midnatt den 21 juli 1944 och var slutet på en dag som gått fel. Bomben som Stauffenberg placerat intill Adolf Hitler i dennes högkvarter dödade inte diktatorn. Den statskupp som Stauffenberg stod i ledningen för, Operation Valkyrie, misslyckades. Han arresterades och var en av de första i en lång rad av verkliga och påhittade konspiratörer som avrättades i efterföljden av 20 juli-attentatet.

Stauffenberg är numera en av de främsta symbolerna för motståndet mot naziregimen. Så har det inte alltid varit. Förvisso förkroppsligar han ett diametralt annat Tyskland än det som Hitler stått för. Stauffenberg och hans hustru var sprungna ur den tyska högadeln. Han gick aldrig med i nazistpartiet, var djupt troende katolik, välutbildad, en skicklig ryttare och en konservativ yrkesmilitär som älskade litteratur, poesi och musik. Många av dessa egenskaper var lågt skattade under efterkrigstiden.

I det kommunistiska Östtyskland avfärdades attentatsmännen från den 20 juli 1944 som reaktionära fascister. De hade hoppats på en separatfred med västmakterna med syftet att fortsätta kriget mot Sovjetunionen.

Radikala västtyska historiker fyllde på genom att avfärda Stauffenberg som en auktoritär, antimodern och antidemokratisk person. De gjorde dessutom upp med uppfattningen att han varit en idealistisk och moraliskt rättrådig romantiker. Den aristokratiske yrkesmilitären hade efter den tyska invasionen av Polen 1939 avfärdat polackerna som ”en osannolik pöbel” som endast kunde göra nytta som slavarbetskraft. Från konservativt håll klassades Stauffenberg som landsförrädare. Änkorna efter honom och övriga avrättade fick i åratal kämpa för att få ut ersättning från den västtyska staten.

Men intresset för Stauffenberg levde kvar i Västtyskland och i det enade Tyskland. Det var särskilt stort i samband med 60-årsminnet av attentatet 2004, då bokställen fylldes av nyutkomna biografer över Stauffenberg. Dessutom hade tre tyskproducerade filmer om honom premiär 2004–05.

Under de senaste åren är det den bioaktuella ”Valkyria” som har bidragit till att hålla intresset för Stauffenberg vid liv. Denna gång är det inte översten i sig som vållat debatt, utan det faktum att Tom Cruise gestaltar honom. Filmbolaget ville spela in delar av filmen i det arméhögkvarter i Berlin där Stauffenberg verkat de sista timmarna av sitt liv.

Det tyska gensvaret var negativt på grund av att Tom Cruise är scientolog, en organisation som är bannlyst i Tyskland till följd av anklagelser om pengatvätt. Beslutet fick stöd av Berthold Schenk von Stauffenberg, pensionerad general­major och son till motståndshjälten. Enligt honom var det inte bara Cruises anslutning till scientologerna som var ett problem: han var en för dålig skådespelare för att han skulle få tillstånd att gestalta Bertholds hyllade far.

Barnbarnet Philipp von Schulthess var av en annan åsikt. Tom Cruise är alls ingen diva utan en duktig skådespelare, hävdade han, med tillägget att han borde veta eftersom han gjorde sin första filmroll mot just Cruise i ”Valkyria”.

Andra debattörer ställde sig på Schulthess sida genom att göra jämförelser mellan då och nu. Argumentet var att Cruise borde tillåtas att komma och spela in i Tyskland för att visa honom att han kommer till ett land som ifråga om yttrandefrihet befinner sig ljusår från den stat som lät avrätta Stauffenberg.

Filmbolaget fick sedermera tillstånd att filma i Berlin. Efter premiären har kritiker vänt sig mot att filmens Stauffenberg har en historiskt inkorrekt roll i komplotten. Men bilden av honom i ”Valkyria” stämmer väl överens med att det under senare år har blivit alltmer accepterat att lyfta fram tyska offer och positiva exempel från naziperioden. Den historiska ironin är att nationalisten Stauffenberg sökte efter ett heligt Tyskland, men att han postumt blivit upphöjd till en helig nationell martyr i ett demokratiskt Tyskland.

Ulf Zander, docent i historia, verksam i Lund och Jönköping