För att vara en konstart som utspelar sig i nuet har scenkonsten länge haft en
mycket märklig relation till texten. Den som sätter upp någon annans pjäs
har i de flesta fall strikta regler att förhålla sig till. Värst är Beckett
vars arvingar bevakar hans intentioner ner i minsta scenografiska detalj.
Men inom den postdramatiska teatern har texten inte längre samma upphöjda
position utan är bara ett av många tänkbara verktyg när det gäller att skapa
scenkonst. Omorientering behövs. För vad är en teatertext egentligen idag?
Det är en av frågorna som det nystartade förlaget Postbox tar sig an som
gästredaktörer för ”det dramatiska numret” – 46 – som kulturtidskriften
Pequod nu ger ut. Ida Linde, Kajsa Sundin och Matilda Roos har ambitionen
att cirkla runt den dramatiska texten och ändå komma bortom den. Tim
Etchells – konstnärlig ledare för den brittiska teatergruppen Forced
Entertainment – skriver bland annat om att hans grupp inte utforskar språket
som text, utan som handling. Följaktligen är det ett indiskt reptrick som
redaktörerna försöker sig på, när de försöker förmedla något av den där
handlingen med bara texter att tillgå.
En omöjlig uppgift – och just därför intressant. Svårast och mest spännande är
de teoretiska bitarna, där olika skribenter försöker skapa ett slags rum för
sina tankar som de tvingar språket att förhålla sig till. Kristina
Hagström-Ståhl börjar och börjar om i sin text om att börja och att börja
om, och på vägen kopplar hon in dramatiker som Helen Cioux och Suzan
Lori-Parks. Teatr Weimars Jörgen Dahlqvist skriver om fiktionslager och om
vad han menar med att dramatik ska formulera motstånd. Men här finns också
dramatiska dialoger och fint valda små stycken av storheter som Gertrude
Stein och Harold Pinter. Det lovar gott för en framtida utgivning.
Fredrik Pålsson
frilansjournalist