Att hitta producenter och dj:ar som talar varmt om 70- och 80-talens
klubbscener är inte särskilt svårt nuförtiden. Oavsett om det handlar om
gaydisco från New York och Chicago eller ljudet av italienskt jetsetliv –
den scen som dagens elektroniska dansmusikproducenter refererar till när de
beskriver sin musik som kosmisk. Men att de mest högljudda rösterna i
hyllningskörerna faktiskt upplevt klubbarna och musiken de romantiserar är
desto ovanligare.
Producenten Sasha Crnobrnja och skivsamlande formgivaren Alex Gloor har varit
med närmast från start. I början av 80-talet tog Crnobrnja bilen från
Schweiz till Italien för att dansa till eklektiska diskjockeyn Daniele
Baldellis flummigt långsamma musikmix. Vid ungefär samma tid firade Alex
Gloor gatukonstnären Keith Harrings födelsedag på Paradise Garage i New York
med Larry Levan bakom skivspelarna och en ung Madonna på scen.
Idag återupplever de sina första möten med dansmusiken i projektet In
Flagranti.
– På sätt och vis stannar de första intrycken kvar hos dig för alltid, säger
Sasha Crnobrnja. På den tiden var allt så mycket mer uppblandat. Det fanns
inte bara en sorts stil. Om du spelade ute var du mer eller mindre tvungen
att ha all sorts musik i skivväskan. Till och med popmusiken var mer
varierad. Just den variationen kan jag sakna idag.
In Flagranti bildades 2002 men idén till projektet föddes redan i början av
90-talet när Sasha Crnobrnja lämnade Schweiz för New York. Då hade Alex
Gloor redan bott i staden sedan 1984.
– Mycket av det vi gör idag utvecklades under tiden vi bodde ihop i New York,
säger Sasha Crnobrnja. Vi hade många idéer, men varken teknik eller
erfarenhet att genomföra dem förrän tio år senare. Jag minns att Alex till
och med ville göra en discodokumentär 1992. Han hade ett radiomanus och allt
men det var ingen som var intresserad av det då. Det var för tidigt. Det
hade inte blivit tillräckligt begagnat ännu.
Idag är intresset för återupptäckt disco, postpunk, new wave och annan
elektronisk dansmusik från början av 80-talet större än på länge. Det
senaste årtiondets teknikutveckling har gjort det enkelt att klippa ihop
såväl loppisfynd som återuppväckta minnesbilder från ungdomen till nya
sammanhang. Hos In Flagranti visar det sig i en kollageaktig estetik som
upprepas i både musiken och i Alex Gloors mjukpornografiska visuella
inramning.
– Om du jobbar digitalt med mjukvaruprogram idag återkommer du alltid till
samma sak, berättar Sasha Crnobrnja. Oavsett om du arbetar med musik eller
grafik handlar det om klipp- och klistra.
Att de hämtar sina influenser från musiken de växte upp med har inte enbart
med nostalgi att göra menar Sasha Crnobrnja.
– Jag upptäcker nya saker och lär mig fortfarande. Men det är från den
perioden i musikhistorien jag vill lära mig.