Tioårsfesten för Aluma kom av sig

I rummet längst in på Alumas kontor på Kyrkogatan i Malmö håller Johan Ericsons mobilbatteri på att ta slut. Han har ingen laddare med sig, var inte beredd på att det skulle ringa så mycket den här torsdagen.
– Jag vet inte om du har följt, men jag har hamnat mitt i en storm här. Jag måste ställa in resan och stanna i Malmö, säger han i mobilen.

Han ringer ett samtal till.
– Kan jag ringa dig om en timme? Jag ville bara ringa och säga att jag har sett lappen. Vi har säkert träffats någon gång, jag har varit gans-ka mycket hos er nämligen. Du känner till min bakgrund och allt? Du kan prata med dina kollegor på marknadsavdelningen annars, de vet mycket väl vem jag är.

Det är den kristna tidningen Dagen som vill intervjua honom. Morgonens Sydsvenskan hade Aluma stort över framsidan: ”Chefen går i protest”, och nu vill journalister från hela landet prata med den redaktionen protesterar mot: Johan Ericson.

Under dagen har redaktören, distributören, den frilansande formgivaren och den upplageansvarige skickat in sina uppsägningsansökningar. Alla har sagt upp sig eftersom den nyrekryterade vice vd:n och ansvarige utgivaren, Johan Ericson, kommer direkt från åtta års anställning i Livets ord, senast som marknadschef.

Utanför på trottoaren har några försäljare samlats. Ryktet har gått under dagen. Har Livets ord tagit över Aluma? Är Jehovas vittnen också inblandade? Kommer tidningen att läggas ner? Varför har vi inte fått någon information?

Egentligen var det inte alls det här vårt reportage skulle handla om. Vi ville ge en djupare bild av Skånes gatutidning Aluma nu när den fyller tio år.

Men ingen verkade egentligen vilja prata så mycket. Elisabeth Gudmundson som grundade tidningen sa att ”något hade hänt”, men att hon inte kunde berätta vad.

Verksamhetschefen Anna Kind hade plötsligt slutat och var förtegen om varför.
– Men det är inget som har med Aluma tio år att göra. Det är inget att skriva i den artikeln, sa hon i telefon för ett par veckor sedan.

Chefredaktören Jennie Järvå var stressad. Hon svarade svävande på frågor om jubileet. Ringde man kunde hon oftast inte komma till telefonen. Hon reste bort på semester. Men till sist besvarade hon frågan:

Hur ser du på tidningens framtid?
– Det är väldigt svårt för mig att uttala mig om det. Det händer saker med Aluma som är ganska allvarliga. Men jag vill helst inte att du skriver om det just nu.

I somras tillsatte Alumas ägare Comintegra en ny ansvarig utgivare och vice vd. Tidigare hade Jennie Järvå haft utgivaransvaret och verksamhetschefen Anna Kind skötte det övergripande praktiska och ekonomiska. Nu skulle Johan Ericson, förutom utgivarskapet, ta över många av Anna Kinds uppgifter. Efter förhandlingar med ledningen köptes hon ut.

Jennie Järvå tror att Johan Ericson har plockats in på tidningen på grund av sin bakgrund på Livets ord. Enligt henne är flera personer på Comintegra själva frikyrkligt engagerade. Baktanken, tror Jennie Järvå, är att förändra tidningen till något som passar ledningen bättre.
– Det är klart att jag förstår att den normkritiska inriktning som jag har drivit med tidningen inte på något vis går ihop med den här typen av religiös inriktning. Nu vill de ha mer kontroll, säger Jennie Järvå.

Comintegras chef Toivo Persson-Travesset blir arg när han får frågan om Johan Ericson har rekryterats på grund av sitt arbete i Livets ord. Han tycker inte att det är relevant om personer på Comintegra skulle vara frikyrkliga.
– Det är möjligt att det är så, men det råder ju religionsfrihet. Jag vill bara beklaga att det uttrycks som problematiserande att en person har en kristen bakgrund.

Johan Ericsons röst får samma ilska när han hör resonemanget.
– Nu är det tur att jag inte är jude. Om jag hade varit jude och du hade sagt ”Johan, jag har hört rykten om att det är väldigt många judar på Comintegra och du har blivit anställd för att du är jude”, vad hade det varit för någonting då?

Han upplever en beröringsskräck inför kristna i Sverige i dag och att den är särskilt stark i Malmö.
– I Jönköping eller Uppsala skulle inte det här vara något konstigt. Men Malmö är väldigt sekulariserat. Här vet inte människor vad Livets ord är.

Det kom många reaktioner på Sydsvenskans artikel den 15 september om att Jennie Järvå lämnade Aluma i protest. Några höll med Johan Ericson om att det var ett tecken på kristofobi och menade att Järvå aldrig skulle ha reagerat likadant om det vore en muslim som hade anställts. Några pekade på att Livets ord förknippas med framgångsteologi, och att i deras lära beror ens position i livet på hur god kristen man är. Hur går det ihop med att arbeta med hemlösa? Vill Johan Ericson frälsa Alumasäljarna?

–  Jag vill frälsa alla människor! Nej, allvarligt talat. Det är ingen dold vision. Jag gör inte det här för att vinna själar till frikyrkan. Om du som kristen har ett engagemang i andra människor för att du vill frälsa dem i första hand så har du missat hela grejen. Det är min personliga och starka åsikt. Jag tror inte att motgångar är straff. Motgångar kan vara konsekvenser av ett handlande. När man har en missbruks-problematik finns det tydliga konsekvenser av det egna handlandet. För att komma ur det mönstret kan tro vara en fantastisk hjälp. Tar du tolvstegsprogrammet så bygger det mycket på tro.

Sedan förra veckan har Alumakonflikten uppmärksammats i medier över landet. Hela tiden har Jennie Järvå fått frågan om varför det är så farligt att Johan Ericson har jobbat på Livets ord. Hon säger att Livets ord är en sektliknande organisation. Att den är toppstyrd och att insynen är liten. Att deras värderingar inte går ihop med synen på alla människors lika värde, de har en konservativ syn på homosexualitet och abort. En stor del av allmänheten, säger Jennie Järvå, uppfattar Livets ord som en kontroversiell organisation.

– Johan Ericson är ju expert på hur han ska framställa Livets ord. Jag vågar inte gå in på detaljerna, för han kommer att krossa mig fullständigt i den diskussionen. Han har ägnat åtta år åt det. Jag har haft några månader på mig. Jag har gett några exempel, men jag går inte vidare, för jag kollrar bort mig där, säger hon.

Jennie Järvå har jobbat med Aluma sedan starten, som chefredaktör sedan 2006. Det är inte första gången hon står i en mediestorm. Förra året gjorde en frilansjournalist ett jobb om vårdhemmet Narconon, som ligger i Eslöv och drivs av scientologer. Artikeln visade att Narconon fortfarande använde metoder som Socialstyrelsen hade varnat för, och att kommunpengar gick rakt in i scientologrörelsen.

Men artikeln publicerades aldrig i Aluma som tänkt. När scientologerna fick höra om den blev Jennie Järvå utsatt för påtryckningar, från flera olika håll. Hon blev chockad och rädd. Det var bara några dagar tills tidningen skulle gå i tryck och hon var rädd att scientologerna skulle söka upp försäljarna. Jennie Järvå gav efter för påtryckningarna och istället publicerade Expressen artikeln.

– Jag fick känna på att scientologerna och Narconon har ett tätare och större nätverk än jag trodde och som kom väldigt nära inpå mig. Jag fick mycket påtryckningar från håll som jag inte riktigt hade räknat med. Jag var oförberedd och jag var naiv, säger Jennie Järvå.

Scientologhistorien har plockats fram i debatten nu när Jennie Järvå reagerar så starkt på Livets ord-rekryteringen. Varför har hon, som fattade ett beslut som bröt mot en viktig journalistisk princip, plötsligt fått så hög integritet att hon inte kan jobba under en person från Livets ord?

Erfarenheten har gjort henne känsligare för religiösa sammanslutningar.
– Scientologerna, Narconon och olika religiösa nätverk är en stor del av den privata missbruksvården. Det är personliga kontakter, folk känner varandra. Det är en liten värld och folk står i lojalitetsskulder till varandra. Det jag tar med mig från det här jobbet är en ny bild av de här nätverken, säger hon.

Det var i mitten på nittiotalet som Alumas grundare, fotografen Elisabeth Gudmundson, kom hem efter att ha bott i Frankrike i tio år. Hon blev skakad när hon såg hur Sverige hade förändrats. Efter den ekonomiska krisen och psykiatrireformen fanns det hemlösa överallt. Hon ville engagera sig, men kände sig inte bekväm med att alla organisationer var politiska eller religiösa.

Tillsammans med några andra, som tänkte som hon, började hon jobba på fester för hemlösa. Hon gjorde en fotoutställning om några av Malmös hemlösa. När de gick tillsammans på stan märkte hon att alla de mötte hade rädsla i blicken.

Vid ett besök i Stockholm satt hon på fyrans buss vid Fridhemsplan. Genom fönstret såg hon en ung tjej gå fram till en hemlös man och köpa Situation Sthlm. Det var kvinnans leende som Elisabeth Gudmundson fastnade för. Det är det här som behövs för att få till mötena och förändra något, tänkte hon.

Ett och ett halvt år senare, i augusti 2001, hade hon dragit igång Aluma. Samtidigt startade Faktum i Göteborg och de samarbetade mycket. Tillsammans praktiserade de på Situation Sthlm. Till en början var tidningarna ganska lika, men med åren har de gått åt olika håll rent publicistiskt.

Situation Sthlm och Faktum har satsat mycket på att granska bostadspolitik och verksamhet för hemlösa. Faktum vann det prestigefyllda priset Guldspaden förra året, för en artikel om en mc-klubb som hade boenden för hemlösa.

Aluma har – sedan Jennie Järvå tog över från Elisabeth Gudmundson – varit mer av en kulturtidskrift, som har velat ändra attityder mot hemlösa genom att skildra dem på ett annat sätt än det konventionella. Det händer att läsare ringer till redaktionen och undrar varför Aluma inte skriver om hemlösa. Det gör de, men de låter dem komma till tals i alla möjliga frågor och ofta utan att berätta att de är hemlösa. Tanken är att det ska ändra bilden av hemlöshet, men det kräver att läsaren läser noga.

De senaste åren har Aluma haft olika teman för varje nummer, som till exempel Abort, Minnet, Vi och dom. Vissa försäljare tycker om tidningens ton, andra tycker att den har varit svårsåld och för vänsterinriktad.
– Det har varit viktigt för oss att man säljer en bra produkt, inte sin sociala utsatthet. Våra olika teman har varit tänkta att fungera som en krok, något försäljaren och köparen har kunnat prata om, säger Jennie Järvå.

Comintegra tog över tidningen 2006. Elisabeth Gudmundson skulle sluta och resten av personalen ville inte ha ansvaret. Det kändes naturligt att Comintegra skulle ta över. Eftersom många av försäljarna slussades in i deras verksamheter, fanns det redan ett samarbete.

I efterhand hade Elisabeth Gudmundson hellre fattat ett annat beslut. Personerna i Comintegra är inte längre samma, företaget ägs inte längre av en ideell förening och det har inte kvar boendena.

En lastbil blockerar trafiken utanför redaktionen på Kyrkogatan i Malmö. Det är slutet på augusti och ännu har det inte blivit känt att Jennie Järvå har sagt upp sig. Jubileumsnumret har kommit från tryckeriet och ska lyftas in på lagret. Han som står närmast lastbilen lyfter upp en låda, vänder sig och räcker den till mannen bakom, som skickar vidare till nästa. Sjutton personer – försäljare och personal – skickar låda efter låda på löpande band, genom hallen och förbi konferensbordet, uppför de tre trappstegen, förbi skrivbordet där försäljarna köper tidningar och vidare in på lagret.

– Kom igen då, jobba nu!
– Det var den sista.

De som är med och bär får fem gratisex som tack för hjälpen. Annars köper man tidningen för tjugo kronor och säljer den för fyrtio. Mellanskillnaden blir lönen. Milan Gajić står i kön med de andra och väntar på gratistidningarna. Den här gången är han på omslaget, tillsammans med ett knippe ballonger och en pratbubbla där det står Hurra med ett frågetecken efter.

Jubileet är motvilligt, berättar redaktionen inne i tidningen. Bostadspolitiken fungerar fortfarande inte, Aluma behövs ännu.

Utan försäljarna har tidningen ingen anledning att finnas. Utan tidningen hade Roland Szabo aldrig funnits, säger han efter att jubileums-lådorna är inlastade på lagret. Han var uteliggare när en kompis sa till honom att prova att sälja två ex av Aluma för sju år sedan. Det var de lättaste pengar han någonsin hade tjänat. Han var heroinist och van vid att behöva stjäla eller tigga. Aluma var bra också för att han inte kunde vara påverkad när han sålde tidningen, då ville ingen köpa.

– Man blir lite tjock i halsen när man tänker på hur mycket som hänt här. Hade jag inte haft Aluma så hade jag haft ett långt fängelsestraff eller varit död.

Han brukar vara på Alumas kontor ett par dagar i veckan. Det är tryggheten och den fasta punkten. Om några veckor ska hans andrahandskontrakt förvandlas till ett förstahands. Då får han egentligen inte sälja tidningen längre.
– Hur ska jag kunna sluta så bara? Det är också ett skyddsnät för mig. Det är så mycket människor jag känner genom att sälja till dem.

Sedan några år tillbaka är det inte längre så många tunga sprutnarkomaner som säljer Aluma. Det har lett till att tidningen säljer sämre. Frågetecknet efter Hurra:et på jubileumsnumrets omslag går igen i tidningens hela verksamhet. På Aluma är det mycket som är dubbelt.

Heroinisterna säljer bra eftersom de behöver mycket pengar. Tidningens upplaga minskar alltså i relation till hur Skånes vård för sprutnarkomaner fungerar. Bra för försäljarna, dåligt för tidningen. De bästa försäljarna bland dem som inte är tunga missbrukare kommer lättare på fötter, slussas vidare och slutar sälja.

Att Aluma är dubbelhetens tidning märktes också när tioårsjubileet skulle planeras. Redaktionen ville egentligen ordna en stor fest, men en fest med medarbetare, frilansar och Malmöbor kändes nästan omöjlig att ha utan alkohol. Och en fest med alkohol funkar inte ihop med de försäljare som tampas med missbruk. Så det blev ingen. Istället skänkte olika Malmö-restauranger finlunch till alla försäljare under en vecka.

Tidningens upplaga har varit på väg ner. Få ville stå utomhus och sälja under den hårda vintern. Men det är inte bara det, under en lång tid har försäljarna märkt att allt färre männi-skor på stan har kontanter på sig. Det har blivit svårare att sälja tidningen. Johan Ericson rekryterades med uppdraget att genast göra något åt upplageproblemet.

– Jag tittar på olika sms-betalningstjänster. Jag tittar på om man kan ta in olika appar och skapa en tjänst för dem som inte vill ha en papperstidning. De kanske kan få Aluma i sin smartphone och pengarna går ändå till rätt säljare. Det är det här jag ska ta in, hur vi möter en framtid inte bara nu, utan om fem och tio år, säger Johan Ericson.

Men hans första problem blev helt andra. I tisdags klev två av dem som har sagt upp sig från Aluma fram till Johan Ericson och överlämnade ett papper.
– Det här måste du veta om.

Det var pressreleasen från tidningen Faktum: ”Efter konflikten med Livets ord – Alumas försäljare till ny gatutidning”.

Förutom att kommande nummer av Aluma har blivit försenat på grund av avhoppen har tidningen nu en blivande konkurrent i sin gamla systertidning Faktum.

Kvällen innan Johan Ericson fick papperet i sin hand hade han varit ute på stan för att försöka träffa så många försäljare som möjligt. Han förstod att något var på gång. Många verkade lite osäkra tyckte han, några var ledsna och sa förlåt. Någon nämnde en ny tidning.

– Jag blev ändå djupt chockad av det här beskedet. Det blir en arbetsrättslig process av detta. Personalen har suttit och planerat en konkurrerande tidning bakom ryggen på oss och aktivt värvat säljare. Jag tror inte att det är lagligt.

Redan tidigare har det funnits diskussioner om att starta en ny gatutidning i Malmö. Elisabeth Gudmundson och Jennie Järvå har pratat om det, eftersom relationen till Com-integra är besvärlig. Företaget har stått bakom en stor del av verksamheten för hemlösa i Skåne. Det blev komplicerat att Aluma ägdes av dem som tidningen borde granska.

– Att Aluma har varit beroende av bidrag från kommunen, har till viss del hindrat oss att kritisera den, för man biter inte den hand som föder en. Likadant har det varit nu med Comintegra, upplever jag.

Det sa Elisabeth också i intervjun i jubileumstidningen. Men det citatet ströks innan tidningen gick i tryck.
– Det var inte av ledningen, utan jag ser det som en självcensur från redaktionen. Jag förstår det, jag gjorde till viss del likadant gentemot kommunen under min tid, säger Elisabeth Gudmundson.

Varken Jennie Järvå eller Elisabeth Gudmundson kommer att vara med och göra Faktum Skåne. Det är de andra som har lämnat Aluma som kommer att gå över. Första numret ska börja säljas i oktober. Det blir en skånsk edition av Göteborgstidningen. Artiklar som har riksvinkel kommer att gå i båda tidningarna, men mycket av materialet kommer att produceras för respektive tidning.

För Faktum har det inte varit aktuellt att ge sig in på skånsk mark innan Johan Ericson utsågs till vice vd och ansvarig utgivare.
– Vi har blivit kontaktade av personalen på Aluma som vi haft en förtroenderelation till under tio år. De har bett oss om hjälp och vi känner starkt med våra kollegor. Deras redaktionella självständighet är under hot, säger Aaron Israelson, chefredaktör på Faktum.

Han menar att det viktigaste för en gatutidning är att den är oberoende. Den ska vara professionell och får inte vara kopplad till politiska partier eller religiösa grupper. Att Comintegra säger att tidningen är oberoende, och Johan Eric-son bedyrar att hans tidigare arbete inte kommer att påverka, spelar ingen roll, tycker Aaron Israelson.

– Det finns anledning till oro. Vi har sett ett mönster som sammantaget väcker frågor. En granskning av scientologerna som ställdes. Den nye har haft synpunkter på ett abortnummer, och tycker att abort även är en mansfråga. Jag jämför också med Världen idag, som från början var oberoende kristen, men som nu har Ulf Ekman som ansvarig utgivare. Det bildar ett mönster och vi kan bara vänta och se vart Aluma tar vägen i det här, säger han.

Du har själv en bakgrund inom Liberala ungdomsförbundet. Varför är inte din bakgrund problematisk när Johan Ericsons är det?
– Jag lämnade partipolitiken för flera år sedan och har offentligt tagit avstånd från Folkpartiet. Och oavsett hur kritisk jag är mot partipolitiken och enskilda partier är det en smula oförskämt att jämföra demokratiska folkrörelser med en sluten sekt.

Mönstret som Aaron Israelson ser är spöken, menar Johan Ericson. Ett uttryck för kristofobi. Men det har påverkat honom nu när han ska fylla avhopparnas poster. Han gör en ordenlig bakgrundskoll på alla. Den journalist som tidigare har jobbat på kristna tidningen Dagen och som han hade tänkt fråga är inte längre aktuell, eftersom det skulle öka misstankarna.

– Idag önskar jag nästan att det var så som de säger, att Livets ord stod bakom det här. I sådana fall skulle de skicka ner en massa folk från Uppsala. Jag behöver folk, pengar och stöd nu. Men de ber nog för mig där uppe i alla fall. Det tror jag.

Johan Ericson tycker att det är ansvarslöst att starta en konkurrerande tidning för att det kan leda till konflikter mellan försäljarna, en grupp som redan har många slitningar inom sig. Det kan bli bråk om försäljningsställen eller mellan olika falanger om de tvingas välja sida, menar Johan Ericson.

Faktums chefredaktör tycker inte att det är ett problem.
– Vi är mycket måna om att inte ha några sådana konflikter. Om Aluma menar allvar med att de också vill undvika konflikter tycker jag att de ska ta kontakt med oss - och då inte via media. Vi har en professionell distributionsorganisation som jobbat med detta i tio år. Vi utgår från att samtliga försäljare får behålla sina platser - såväl Alumas som Faktum Skånes, säger Aaron Israelson.

Alumakontoret har varit tomt på säljare i veckan. För att pensionen har kommit, säger den personal som är kvar. För att försäljarna inte vill sälja tidningen längre, säger de som har lämnat. Försäljarföreningen står bakom Faktum Skåne. Men många andra väljer att stanna kvar, säger Johan Ericson och de andra på Aluma. Många kommer kanske att hoppa mellan tidningarna, några kanske säljer båda.

På en bänk i centrala Malmö sitter några Alumaförsäljare och pratar. Den senaste veckan har det inte varit lönt att sälja tidningen, tycker de. Kunderna vill bara prata om Livets ord.

Försäljarna är sura. De vill inte behöva debattera med sina kunder.
– Det här har varit mitt levebröd. Men jag tänker inte sälja Aluma efter det här. Har du hört att Faktum kommer att komma? Jag ska sälja den i stället. Annars får jag väl börja råna igen. Skriv det så de fattar hur allvarligt det här är, säger en av dem, som vill vara anonym.