”Paranoid Park” är löst baserad på en ungdomsroman av Blake Nelson.
Huvudpersonen är skejtaren Alex, spelad av amatören Gabe Nevis. Han dök upp
på en audition och hoppades få en statistroll men Gus van Sant fastnade för
Nevis lite nollställda men samtidigt speciella ansiktsuttryck och valde
honom för huvudrollen.
– Alex är med om en traumatisk olyckshändelse under ett besök i Paranoid
Park där avancerade skejtare åker, berättar Gus van Sant som fick ett
specialinstiftat pris för filmen i Cannes med anledning av festivalens
60-årsjubileum förra året.
– I Gabes uttryck kan man ana att han döljer och grubblar på något och inte
riktigt vet hur han ska förhålla sig till det inträffade.
Ungas inställning till döden är ett återkommande tema hos van Sant. Det
finns i ”Paranoid Park” liksom i den Guldpalmsbelönade ”Elephant”, influerad
av skolmassakern på Columbine High, och även i ”Last Days”, där filmaren
inspirerats av Nirvanamedlemmen Kurt Cobains självmord.
– Döden finns i allas medvetande. Det är bara det att vi inte pratar så
mycket om att vi alla faktiskt ska dö. När en massaker som den på Columbine
High eller Virginia Tech inträffar exploateras tragedin av medierna. Den
förvandlas till en förvriden underhållning. ”Elephant” var min reaktion på
händelsen och för mig är det alltid viktigt att försöka förstå psykologin
bakom det som har skett. Mina motiv är likartade i arbetet med ”Paranoid
Park”.
Alex och även de två killarna i ”Elephant” befinner sig på gränsen till
vuxenlivet. De är på väg bort från auktoriteter som föräldrar och lärare.
– Vilka beslut eller snarare vilka vägar de unga killarna väljer att ta kan
få avgörande betydelse för hur deras fortsatta liv utvecklar sig, säger Gus
van Sant. Det pratas om tonåringars initiationsriter och jag ser att de ofta
äger rum under den här perioden. På sätt och vis blir Alex besök i Paranoid
Park en sådan rit.
Författaren Blake Nelson bor liksom van Sant i Portland, Oregon. Filmaren
flyttade dit efter några år i Hollywood. Han föredrar den mindre, billigare
staden som också har en aktiv musikscen, inte minst viktigt med tanke på
hans starka musikintresse. Då och då ställer han upp och är dj för en kväll
på någon klubb. På meritlistan finns musikvideor med David Bowie, Elton
John, The Red Hot Chili Peppers med flera.
För den nya filmen engagerade Gus van Sant lokala rockkompositörer men
använder också utdrag ur välkänd musik av Nino Rota liksom Beethovens
”Requiem”.
– Jag har ingen metod när jag väljer musik till en film. Det mesta bestäms
intuitivt beroende på vad jag för tillfället lyssnar på.
”Paranoid Park” skiljer sig visuellt från det mesta som han tidigare har
gjort, främst därför att fotografen Chris Doyle växlar mellan super 8-kamera
och 35-millimeterskamera. Den förstnämnda användes liksom video i
skejtavsnitten där det i princip skulle vara omöjligt att filma med stor
kamera. Skiftet mellan de olika typerna av foto ger filmen en speciell,
ibland nästan drömlik, karaktär.
van Sant och Doyle möttes under arbetet med nyinspelningen av ”Psycho” 1998.
Doyle hör till toppskiktet bland världens kameramän och har framför allt
utvecklat en egen stil i de många samarbetena med kinesen Wong Kar-wai.
– Chris har inte bara en enorm energi utan är också en stor humorist. Jag
behöver alltid ha en bra sidekick.