Tre röster om "Mad Men"

Helena Cederholm, samhällsvetare från Lund. Följer "Nurse Jackie" men tittar annars inte så mycket på tv. En kompis gav henne "Mad Men" i present och hon längtar nu efter att få se de verkliga problemen bubbla upp till ytan i säsong tre.

Favoritscen?

– När Draper myntar säljfrasen "It's toasted". Min pappa är uppväxt på den tiden och sade nyligen till min kille att just Lucky Strike är rostade. Detta har han burit med sig som en sanning i hela sitt liv. Han blev förbryllad när han fick veta att alla cigaretter är det.

Säger "Mad Men" något om hur könsrollerna har förändrats?

– Den är meningsfull när den visar att ingenting egentligen har förändrats. Sexiga Joans klänning spricker nästan, dels av fysiska orsaker men också av frustration. Man protesterar inombords mot stereotyperna, men det gör också kvinnorna i sina roller. Och serien blev plötsligt väldigt aktuell i det avseendet. Många är trötta på att det trots allt anses okej att Tiger Woods kör tio kvinnor i månaden, medan frun står på golfbanan.

Magnus Börjeson, musiker från Malmö och Lund. Grundade Beagle, skådespelar i filmen "Music for one apartment and six drummers", har spelat i bland annat Roxette och Brainpool. "Mad Men" är överst på hans tv-topp, vid sidan om danska Matador.

Varför gillar du "Mad Men"?

– Tonen i berättandet framför allt. Man berättar ju om en tid som inte har tjatats ihjäl, i skarven mellan alla renodlade 1950-tals- och 1960-tals-skildringar. Happy Days är borta men Beatles har inte landat än. Detta går igen hos karaktärerna, i manus och i design. Det vilar ett bedrägligt lugn över allting. Den tjusiga, enkla ytan är fantastisk att titta på, men det är osäkerheten under allting som gör dramat.

Varför har du sett serien på nätet?

– Jag skaffade amerikanskt iTunes-konto efter att säsong ett hade visats i USA och fastnade redan i första scenen. När säsong två började hängde jag på låset för abonnemang. Då dimper det ner ett avsnitt i veckan, julafton varje måndag. Jag antar att jag kunde ha laddat ner det på något annat sätt, men det här var mycket enklare. Sedan fortsatte det likadant med säsong tre i höstas.

Erik Bäfving, filmregissör och klippare från Malmö. Har bland annat gjort dokumentärerna "Boogie woogie pappa", "Gå loss" och "Ernst-Hugo". Favoriter i tv är "The Wire" och "Sopranos".

Vad tänker du som yrkesman när du tittar?

– Jag frågar mig: varför funkade den dialogen, det klippet, varför tycker man om den karaktären? "Mad Men" är ett typiskt exempel på att tv har börjat använda en berättarteknik som tidigare bara fanns i långfilm. Premissen är snyggt nerbäddad och blir sällan övertydlig i dialog eller klippning. Problemen som spökar i den eleganta reklamvärlden presenteras för en gradvis. Inget skrivs på näsan.

Favoritscen?

– När Don Draper filmar ett barnkalas hemma och genom kamerans sökare ser situationer som slår sönder bilden av idyllen - ett par som inte är gifta med varandra står och hånglar, någon ger sitt barn en örfil. Ljudlöst, konstaterande, ingen musik som styr oss, utan istället säger scenen bara så här är det. Draper reagerar inte heller, det lämnar han till oss.

Författare: Martin Theander
Publicerad 30 december 2009 13.15
Uppdaterad 2 januari 2010 06.00

Kultur & Nöjen
Bloggar
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu