Installationer av tusentals nakna människor på offentliga platser,
dokumenterade med kamera, har gjort konstnären Spencer Tunick världsberömd.
Massnakenheten för inte sällan tankarna till massgravar eller amerikanska
soldaters bilder på irakiska fångar lagda i en hög. Men så ibland när
tusentals människor håller varandras händer eller kryper ihop tillsammans,
en känsla av intimitet och skönhet.
– Jag vill kommunicera min form av abstrakt konst, det gör jag genom att
använda en person, hundra eller tusentals. Det är en dialog om deltagande,
utanför normen och inom samtidskonsten. Men det handlar också om frihet,
kroppens frihet. Och i det mest fundamentala handlar min konst om skönhet,
former och linjer.
Spencer Tunick är i Sverige för första gången. När han får frågan om han har
några planer på att göra en installation i Sverige är han tveksam om
svenskarna skulle ställa upp.
– Jag var på en båt till Antarktis en gång. Nittio av de hundra turisterna
ombord var svenskar, men ingen av dem ville posera för mig. Jag befarar att
svenskarna är blygare än den generella bilden av dem och att de inte skulle
ställa upp.
Spencer Tunicks karriär började med att han som ung konstnär fotograferade
sina vänner nakna. Intresset växte och han gick runt och samlade frivilliga
till större projekt. Men det är inte alltid helt oproblematiskt att låta
kläderna falla på offentliga platser.
– När jag startade i New York fick jag ihop ett antal människor som sprang
omkring nakna på gatorna. Jag blev arresterad fem gånger. Därför lämnade jag
USA och gjorde installationer runtom i världen istället. Det är en stor
process att söka tillstånd, men det finns alltid vissa fönster i lagen som
gör det möjligt.
Spencer Tunick säger att hans konst inte är politisk men att folk gärna får
tolka den så.
– Jag ser mitt arbete som organiserat kaos, eller organiserad utopi. Jag har
ett behov av att organisera, jag är pedant. Installationerna har alla olika
historier. Ibland är de apokalyptiska, människor som kurar ihop sig till små
bollar som för att söka skydd. Platsen spelar också stor roll, mötet mellan
kropparna och rummet skapar nya landskap. Jag tycker att det är bra när
saker och ting rör sig mot det mer naturliga. Det är bättre att folk klär av
sig än att de döljer sig själva, det gör allt mer extremt och farligt, om
det inte är kallt väder då.
För att medverka i Spencer Tunicks fotoprojekt kan man skriva upp sig på hans
hemsida. Just nu har över hundratusen personer, från olika delar av världen,
skrivit upp sig.
– De som deltar är inte nudister eller exhibitionister. De gillar att vara en
del av konsten, och att göra någonting annorlunda. Folk har ofta väldigt
roligt, ibland önskar jag att jag inte behövde jobba och vara med i allt det
festliga.
Ställer du själv upp på nakenbilder?
– Nej, jag är för blyg.
Se några av Spencer
Tunicks verk