Vad är heder?
”Heder finns i alla kulturer” och ”det borde inte kallas hedersmord utan
skammord” är två påståenden som cirkulerar i debatten om hedersvåldet.
Ja, heder finns i alla kulturer men vi måste i vår analys utgå ifrån vad som
skapar heder. I Sverige upprätthålls inte hedern genom kontroll av kvinnliga
släktingars sexualitet, tvärtom anses det som skamligt av det svenska
majoritetssamhället att hota och utöva våld i detta syfte.
Den västerländska historien visar få eller inga exempel på hur barn dödas av
sina föräldrar i hederns namn.
Hedern i det som kallas hederskulturer kan liknas vid ett symboliskt,
socialt kapital. Det är en ovärderlig tillgång i traditionella samhällen där
välfärdsstaten är svag. Med hedern i behåll uppnås ett kollektivt skyddsnät.
Vem kvinnorna gifter sig med är av yttersta vikt eftersom kvinnor har rätt
att både ärva och själva äga egendom. Hjordar, mark och andra resurser kan
gå förlorade om kvinnorna gifter sig utanför gruppen och för att hålla ihop
kollektivets egendom måste de gifta sig med närstående släktingar.
Någon form av ekonomisk transaktion är alltid involverad när äktenskap
ingås. Detta är den rationella, funktionalistiska förklaringen till heder
som fortfarande är av relevans. Anhöriginvandringen står för den största
invandringen till Sverige.
Att kunna erbjuda en släkting ett uppehållstillstånd här är något man kan
köpslå med i arrangerade äktenskap.
Men heder är mer än så. Begreppet omfattar djupt rotade värderingar kring
sexuell moral och identitet. Första generationens invandrare känner skräck
inför det faktum att barnen gifter sig med utomstående. De känner att de som
grupp kommer att bli ”utrotade” som en mandéisk kvinna uttryckte saken, de
kommer att ”gå under” som grupp om blandäktenskap accepteras.
Vi måste ha kunskap för att förstå, men vi måste samtidigt se konsekvenserna
av hedersnormerna och fördöma dessa. I min omdebatterade forskningsrapport
för Rädda Barnen diskuterar jag hur hedersvåld, barnäktenskap och sexuellt
utnyttjande av flickor är sammanlänkade: ett barn som blivit utsatt för ett
sexuellt övergrepp kan utsättas för hedersvåld eller tvingas in i ett
äktenskap - oftast med förövaren - för att rädda hedern. Det är alltid
offret som skuldbeläggs.
Unga kvinnor som blivit utsatta sätts i fängelse på obestämd framtid för att
inte bli hedersmördade av sina familjer.
I både den svenska debatten och i lagstiftningen i dessa länder likställs
hedersmord med manligt svartsjukevåld mot kvinnor.
Men det är viktiga skillnader: Hedersmord är planerade, överlagda mord som
inte utförs i ett tillstånd av ”tillfällig galenskap” såsom lagen
rättfärdigar dåden.
Det är inte en bedragen man som är förövaren, utan vilken släkting som
helst. Både män och kvinnor är både offer och förövare.
I den svenska debatten ses kön som den enda, universella parametern som
skapar våld i enlighet med ”alla män är talibaner”- devisen, men
hedersvåldet är mer komplext än så. Homosexuella är en stor grupp som
utsätts för detta våld.
Min analys i frågan har kritiserats för att skapa ett ”vi och dom”-tänkande.
Det är en slarvig anklagelse som förekommer där det finns en olust inför
tanken att vi människor är påverkade av olika kulturella kontexter.
Att människor från hederskulturer inte bryr sig om vad vi i
majoritetssamhället anser om dessa dåd kan ses som ett stort underkännande
av integrationspolitiken.
.
Om de endast bryr sig om hur den egna gruppen reagerar, och om dessa inte
fördömer våldet, utan snarare applåderar det, uppmuntrar det och i själva
verket är orsaken till det, måste vi öppet diskutera dessa gruppers
värderingar. Visst är det skillnad.
Nima Darymadj, krönikör för Aftonbladet, skriver på sin blogg: ”En kultur (i
betydelsen tankesätt och tradition) kan faktiskt visst hållas ansvarig.” Men
människor är individer, inte kulturellt styrda robotar och de har alltid ett
val. Jag önskar att alla som kommer från hederskulturer ska ingå i det ”vi”
som tycker att mord och våld i hederns namn är det skamligaste som finns. Vi
vill ha er med! ”Glöm aldrig Pela och Fadime” och ... ? Ja vad hette alla de
anonyma flickor som ramlat ut från balkongen? De får ringa uppmärksamhet i
medierna och inte ens uppenbara hedersmord får fart på debatten på allvar.
Jag brukar försöka förhålla mig till ämnet på ett intellektuellt sätt, men
här tar min sorg och bestörtning över. Jag vädjar till alla från
hederskulturer att omdefiniera vad som verkligen är hedersamt. ”Vi och vi”,
inte ”vi och dom”.
PERNILLA OUIS
lektor och forskare på Hälsa och samhälle, Malmö högskola. Ansvarig för den
forskningsrapport där några delar har strukits av beställaren Rädda Barnen.