Det finns en idé om att vår konsumtion av platser är en god gärning, skriver
Jennie Dielemans i boken "Välkommen till paradiset” och radar upp exempel på
när turismen skapar det motsatta.
Det handlar om all inclusive-hotell i Dominikanska republiken som bara ger små
inkomster till lokalbefolkningen, charterturism på Yucatánhalvön som föröder
naturen, burmesiska gästarbetare som under slavliknande former bygger
svenskhotell i Khao Lak och sexturister i Phuket som utnyttjar och
förnedrar.
Det är en viktig bok, eftersom turism sällan skildras med kritiska ögon. Så
fort journalister, som till vardags är duktiga på granskning och källkritik,
stiger av planet på resemålet förvandlas de alltför ofta till en förlängning
av turistbyråernas och resebolagens pr-avdelningar.
Tv:s resprogram, restidningar och dagstidningarnas res-sidor är fulla av
exotiserande klichéer och välvilliga men fördummande synsätt på andra
kulturer (”Alla är så vänliga här”). Lägg till alla bjudresor (som vi på
Vagabond tackat nej till sedan tidningens grundades för 21 år sedan), som
gör att journalister av tacksamhet mot researrangören förser sig själva med
ytterligare skygglappar mot verkligheten.
Jennie Dielemans begår med sin reportagebok ett välkommet etikettsbrott. Hon
ställer besvärliga frågor och påstår upprörande saker inom ett område som
många anser bör få vara fredat: vår efterlängtande utlandssemester. Den
kritiska blicken är välkommen. För självfallet är inte turismen, en av
världens största industrier, befriad från miljöproblem, cyniska
entreprenörer och obetänksamma och samvetslösa kunder.
Ändå tycker jag att hennes slutsats – att turismen skapar fler problem än den
löser – är felaktig.
”Det är det orörda paradiset vi jagar. Men det är Bangla Road
(prostitutionsgatan i Patong Beach, Phuket) vi skapar”, skriver hon.
Boken bjuder på flera liknande formuleringar som sammantaget ger en dystopisk
världsbild och en illusion av att allt var demokratiskt och rättvist innan
de första turisterna anlände.
Jag tror att turism visserligen kan vara med och reproducera ojämlika
förhållanden som råder i länder och regioner. Men samtidigt skapar
turistinkomsterna jobb och utveckling som i bästa fall eroderar gamla
maktstrukturer (som bygger på jordägande) och – om inte annat – har många
fördelar framför alternativen. Lönen i turismsektorn är ofta bättre och
arbetet ofta mindre krävande än i jordbruk och på fabriker. Miljöeffekterna
är ofta lindrigare jämfört med skogsavverkning och industrialisering.
Utan turism skulle inte Goa med indiska mått ha så hög levnadsstandard och
läs- och skrivkunnighet och så låg barnadödlighet. Utan turism skulle
Rwandas och Ugandas bergsgorillor, Pantanals jaguarer och världshavens valar
vara betydligt färre. Utan turism skulle inte öar i södra Thailand ha högre
levnadsstandard än landsbygden i norra Thailand. Utan turism ingen
kulturhistoriskt värdefull pånyttfödelse för traditionell samisk renflytt i
Norrbottensfjällen.
Utan global turism skulle vi slippa en del besvärande missförhållanden, men
sakna många fler exempel på djurskydd, naturvård och snabbt växande mänsklig
välfärd.
PER J ANDERSSON
redaktör på resetidningen Vagabond och författare till flera böcker om Indien