Jag skrattar och sliter mitt hår när jag möter karaktärerna i Malmöbaserade
Nanna Johanssons andra seriealbum ”Mig blir du snart kär i”. Livsnjutaren,
vännen utan liv, kvinnan som buntar ihop alla kvinnor, som hatar yngre
kvinnor, som hatar kvinnor och som hatar män. Eller mannen som vaknar
kallsvettig: ”Shit, jag drömde att du var min hemmafru i ett skitobehagligt
mansvälde där man till exempel gjorde profit på kvinnors dåliga
självförtroenden.” Hustrun: ”Så så, drick lite varm mjölk så känns det
bättre.”
Liksom debutalbumet ”Fulheten” är ”Mig blir du snart kär i” en rad raljanta
enrutingar och serier som inte är den tillskruvade version av vår tillvaro
som de utger sig för att vara i baksidestexten. Den är snarare en
välförtjänt pungspark på verkligheten, så skruvad och egocentrisk som den
faktiskt är.
På tal om skruvad. Och på tal om pung. En annan stor anledning till att jag
gillar Nanna Johansson: hon gör slag i saken och behänger Turning Torso och
Malmös andra märkvärdigt höga och smala byggnader med var sitt exemplar av
denna glest håriga kroppsdel.