Varannan blir sextrakasserad

En av tre kvinnor inom teater- och filmvärlden har drabbats av sexuella trakasserier. Värst utsatta är skådespelare – där uppger varannan kvinna att hon blivit utsatt. Ofta är det arbetsledaren som står för trakasserierna.

Siffrorna kommer från Ekots undersökning, där 1 672 personer som är medlemmar i Teaterförbundet har svarat.

För Petra Brylander, med både chefs- och skådespelarperspektiv, kom siffrorna som en överraskning.
– Det är oroande att det fortfarande förekommer för det har ändå hänt mycket under de senaste åren. Man har börjat lyfta upp det i ljuset och göra människor uppmärksamma på vad det är att bli sexuellt trakasserad.

Samtidigt minns hon hur hon i början av sin karriär kunde uppleva situationer där hon blev illa till mods.
– Det behöver inte vara att man blir kränkt fysiskt – att någon tafsar på en – utan det har med en attityd att göra. Det har jag varit med om när jag var yngre – att det blir mycket anspelningar på sex. Och när man känner att man blir illa till mods är det ju något som inte stämmer.

Petra Brylander tror att teaterns speciella miljö kan påverka.
– Gränserna kan bli otydligare. Det är mer anmärkningsvärt om man sitter på en bank och en kollega kommer fram och tar på en på ett konstigt sätt. Det finns ingen anledning att göra det på jobbet, banktjänstemän behöver inte kramas och klappa varandra på låren. I vår bransch där man är avklädd och utsatt och kanske ska spela scener med ett sådant innehåll kan det bli otydligt var gränsen går. Där är det oerhört viktigt att man som arbetsledare och regissör sätter en ton för hur vi behandlar varandra.

Under de två och ett halvt år som Petra Brylander har varit chef på Malmö stadsteater har hon inte fått vetskap om några sexuella trakasserier på teatern.
– Det tror jag beror på att det är en yngre generation som kommer och det är lika många kvinnor som män som arbetsleder idag.
– Men man kan inte bara blunda och hoppas att inget ska hända. Det handlar ju om att vi har gjort ett aktivt arbete.

Petra Brylander menar att cheferna har ett ansvar att skapa ett öppet arbetsklimat där folk vågar ta upp om de känner sig illa behandlade, och där alla blir medvetna om vad som kan uppfattas som kränkningar.
– När man blir kränkt vill man gömma sig och inte prata om det. Därför är det så viktigt att ledningen säger: ni måste berätta, det måste finnas ett klimat där vi pratar om de här sakerna.
– Som kollektiv måste man också vara ansvarig. Vi är ju varandras arbetsmiljö. Det är inte okej att vara vittne till om någon blir kränkt på olika vis.