– För att vi ser så mycket samtid i deras konst, så mycket humor, självironi och radikalism, säger konsthistorikern Mette Marcus, en av två curators för utställningen.
De åtta konstnärerna representerar olika genrer men också förbindelser mellan dem. Det angelägna i deras konst syns i hur förhåller sig till sig själva, till liv och verk och konst. På många sätt kom de längre än sina manliga kolleger vid samma tid, säger Mette Marcus.
– Kanske också för att de inte gick de vanliga utbildningarna, kanske för att de fick leta sig fram till sina unika uttryck utanför akademierna.
Ett mått på hur de lyckades var den mediala spridning de fick.
– Absolut, de var mycket självmedvetna!
Konsten är i det lilla formatet, inte de monumentala verk moderna betraktare vant sig vid.
– Man kan säga att det är typiskt kvinnligt, att inte ta för stor plats, men det finns en annan sida som är mycket intressant.
Vilken
?
– Små verk kan lätt transporteras. De packade en koffert och skickade kors och tvärs över Europa. Nästan som en föregångare till sociala medier, genom sina verk kommunicerade de med varandra.
Och nu också med oss.