Krig är Fred. Den av George Orwell myntade frasen har surrat i mitt bakhuvud
hela helgen. Detta efter att fredsministeriet, ursäkta, demokratiministern,
i fredags presenterade Sveriges första ”handlingsplan för att värna
demokratin mot våldsbejakande extremism”.
Jag har en ödmjuk fråga. Från vilken position uttalas egentligen dessa två
ord, ”våldsbejakande extremism”?
Svenska företag, ivrigt påhejade av överflödsministeriet, förlåt, regeringen,
sålde förra året krigsmateriel för 13,7 miljarder kronor (ett rekord).
Räknat per capita säljer svenskar mest vapen i världen. Allt i enlighet med
en tillväxtideologi som, med tanke på dess katastrofala verkningar på vår
jord och en stor del av dess befolkning, inte kan beskrivas som annat än
extremistisk.
Svaret är väl att eftersom krig är fred så finns det viss våldsbejakande
extremism som i själva verket är fredsbevarande normalitet.