Jonas Holgersson har precis som namnen Nils gjort en underbar resa och återvänt till sin skånska uppväxtort, Furulund utanför Kävlinge. Under resans gång har han utvecklats till en av landets främsta trumslagare.
Bakom Holgerssons lyhört kompletta trumspel ligger många års målmedvetet jobb. Och ett intensivt lyssnande på musik.
– Det är också det första jag säger till nya elever. ”Du vill spela jazz. Då måste du lyssna för att förstå, på de stora trumslagarna, blåsare, Miles Davis.”
– Själv mår jag inte heller bra om jag inte lyssnar mycket på musik, olika slags musik.
som treåring såg Rockfolkets trummis Åke Larsén på tv har målet lyst klart för honom. och han trummade sig igenom kommunala musikskolan i Kävlinge och musikgymnasiet i Malmö. Men jazzen kom in först senare.
– Jag gick musikhögskolan i Örebro, ihop med Mattias Ståhl, vibrafonisten som började som trumslagare. Jag ville vara rocktrummis då och helst slippa höra jazz, men nu fick jag ett jazzintresse genom Mattias och lyssningskvällarna dit alla tog med sig skivor. Jag upptäckte att jazz var mycket mer än jag haft en aning om.
Holgersson reste vidare till Stockholm och musikhögskolan där, började jamma intensivt på nystartade Glenn Miller café och knöt ihop sig med artister som Jonas Kullhammar och Rigmor Gustafsson. Sedan har det rullat på och i dag är han en mycket anlitad jazztrumslagare. Just nu rör det speciellt på sig för den skivaktuella Jacob Karlzon-trion, som breddat sitt sound och håller på att etablera sig på allvar internationellt, framför allt i Tyskland.
– Jag spelar med många olika artister och ser först och främst till att anpassa mig till genren. Utifrån det försöker jag sedan spela som jag själv vill så mycket som möjligt och det styr också vilka jobb jag väljer. Jag har haft turen att vara i band där jag haft stor frihet.
är bland andra Mel Lewis, med sin förmåga att välja det enkla och tydliga, en svår konst, och Elvin Jones, ”ett energiknippe som spelar väldigt mycket men aldrig är i vägen”.
– Själv gör jag mindre nu och lägger i stället krutet på vissa speciella ställen i spelet. Kanske har jag blivit lite smartare. Jag behöver inte lira solo i varje låt, fördelen med att bli äldre är att man kan vara lite cool och inte måste göra de fräckaste grejerna. Bättre med en snygg kostym och ett snyggt trumset, ler Jonas Holgersson, som i dag gärna spelar melodiskt och svagt.
för svenskt jazzfolk går mot Stockholm. Holgersson, som var etablerad där, flyttade åt andra hållet 2006.
– En tillfällighet. Vi fick möjlighet att ta över mitt föräldrahem i Furulund just när min fru, som är från Lund, skulle vara barnledig med vår dotter. Jag trivs här och det gick snabbt att börja få jobb i Köpenhamn, vilket var mitt mål. Lite skrämmande var det att lämna Stockholm, men jobben är inte så många ändå och min situation skulle inte ha varit så annorlunda om jag bott kvar.