– Det är klart att det var lite jobbigt runt studenten eftersom alla hela
tiden undrade vad jag skulle göra. Det var en väldigt tuff väg att gå med
träningsdisciplin och att man inte kan festa och vara ute med sina kompisar
och så vidare. De är ju inte elitidrottare, säger Klara Svensson.
Nittonåringen är redan en av Sveriges bästa boxare.
En stor portion talang, intelligens och vinnarskalle har lagt grunden till
hennes framgång. Ju mer det gäller desto mer taggad blir hon.
– Jag är bra på att jobba under press. Jag klarade körkortsteorin, men när
jag kom ut mindes jag ingenting av det. Och jag har aldrig kört så bra som
när jag körde upp – det är en jäkla bra egenskap, för många misslyckas när
det gäller.
För två veckor sedan tog hon körkort.
VM-silver, EM-brons och SM-guld har hon redan vunnit, men de enda pengarna
som hon har tjänat hittills i sin karriär var när hon blev korad till den
snyggaste boxaren i Europamästerskapet förra året.
Hon fick en klocka, ett halsband och en check som hon fortfarande inte har
kunnat lösa in – 10 000 kronor på ett polskt byggvaruhus.
– Personligen blev jag glad för pengarna och gåvan, men sportsligt är det
helt fel. Det är väl ingen skönhetstävling som vi var med i och det kändes
lite småkränkande att de bara såg att jag var blond och söt. Därför var det
en så skön revansch att ta VM-silver.
– Många ser bara att jag är lång, blond och har annorlunda klädstil. Det är
precis som om de tror att jag är här på låtsas. Det sjuka var att jag fick
mest pengar av alla. De andra fick en liten glaskupa.
När den skånska idrottseliten samlades på idrottsgala i vintras var Klara
Svensson nominerad i klassen ”årets nykomling”.
Hon gjorde entré på den röda mattan i en av kvällens mest spektakulära
klänningar och högklackade sandaletter. Och till skillnad från många andra
elitidrottare på galor såg hon bekväm ut.
Klara Svensson gillar att vara i rampljuset och är det fest så är det.
Att hon dessutom extraknäcker i en sminkaffär gör inte intresset för mode
mindre. Det hon inte vet om en concealer är inte värt att veta. Hon går in
för det hon håller på med till hundra procent oavsett om det är hudkrämer,
boxning, körkort eller kyrkokören.
– Jag var pojkflicka upp till puberteten och gick alltid omkring i
snickarbyxor och skjorta. Sedan ändrades allt. Jag upptäckte mascaran, blev
läppglansberoende och mer tjejig helt plötsligt. Det är ingen reaktion på
boxningen utan mer ett intresse som jag har.
Att hennes boxning skulle kunna generera ett brutet näsben tar hon med ro.
Det finns ju skönhetsoperationer för det mesta nu för tiden.
– Man behöver inte se ut som en tatuerad ryska för att vara bra, man kan se
ut så här också.
DECEMBER
Klara Svensson tränar i Höllvikens boxningsklubb som håller till i källaren
under fritidsgården vid Sandeplanskolan.
I lokalen finns det mesta som man kan behöva: sandsäckar, päronbollar,
hopprep och boxningsring.
Tränaren och den före detta boxaren Christer Ekberg drillar sina adepter där
i stort sett varje vardagskväll mellan fem och sju.
Mellan ribbstolar och speglar är väggarna prydda med collage av olika
artiklar om klubbens boxare. Löpsedlar och affischer med klubbens stolthet,
den förre världsmästaren Armand Kranjc, är prydligt inramade, Christer
Ekberg är med på ett hörn på de flesta av bilderna. Klara Svensson har
nästan fyllt en egen tavla borta vid skåpen.
– Jag har en hel hög med klipp hemma, men ingen tid att sortera dem. Det får
bli när jag är pensionär, skrockar Christer Ekberg medan han blåser i sin
visselpipa och instruerar boxarna.
De har värmt upp länge och väl, skuggboxats och nu går Christer Ekberg runt
med två pads, stora skinnhandskar, på händerna och låter boxarna slå olika
kombinationer uppe i ringen.
Basen från musiken pulserar ut ur högtalarna och boxarna slår i takt.
Klara Svensson andas ut vid varje slag.
Det hörs lång väg, är rytmiskt och påminner om profylaxandning.
– Christer ska alltid spela sin spanska folkmusik eller något från Mexiko.
Han klarar inte av när det blir för mycket dunka, dunka som han säger, retas
Klara.
De går nere i hallen och smågnabbas som ett gammalt par – Klara 19 år och
Christer 62. Annat var det för några år sedan när Klara knappt vågade se
Christer Ekberg i ögonen då hon som praoelev på Radio Vinyl skulle be om en
intervju med Armand Kranjc.
– Jag gick i åttan och hade börjat med fitnessboxning, men skröt på
lokalradion att jag boxades i samma klubb som Armand. Han var ju där. De
undrade om jag kunde fixa en intervju med honom och jag sa ja. Sedan skulle
jag ner och prata med Christer. Usch, han var riktigt skrämmande.
– Hon kom in där tanig, blyg, med tandställning och vågade knappt titta på
mig. Men, hon gjorde intervjun och den blev bra, fyller Christer Ekberg i.
– Klara är skärpt.
När fitnesstränaren Ken Kvist ett tag därefter frågade om inte några i
gruppen ville pröva på att boxas på riktigt hakade Klara på. De var flera
tjejer som var intresserade från början, men det slutade med att Klara gick
ner i hallen själv. Christer Ekberg fanns som vanligt på plats och
uppmuntrade henne.
– Jag såg direkt att hon hade vinnarskalle när hon gick upp i ringen och
sparrade även om hon inte ens kunde boxas då.
Efter några månaders träning var Christer Ekberg klar över hennes potential.
Klara Svensson själv stack ut hakan i sin första tidningsintervju och sa att
hon skulle ta VM-guld.
– Jag var så naiv. Jag hade bara gått tre matcher och sa att jag först
skulle ta SM-guld och sedan vinna VM, suckar Klara Svensson.
– Det konstiga var att nästan exakt fyra år senare tog jag VM-silver.
JANUARI
Hela hösten tränar hon stenhårt och allt kretsar kring boxningen. Det är
dubbla pass. Kompisar och det sociala livet sätts helt åt sidan.
– Jag hade nog inte så bra balans egentligen. Även om det gick bra så valde
jag verkligen bort allt annat. Nu mot EM kommer jag inte vara lika hård mot
mig själv, en utekväll då och då är ingen fara.
Satsningen ger resultat men en skada i armbågen blir allt värre under
hösten. Det sticker som knivar i högerarmen när hon sträcker ut för fullt
och lösningen blir en kortisonspruta före VM. Efter hemkomsten är ett
ingrepp oundvikligt.
Frågan är bara när.
– Hade jag varit en ishockeyspelare i Malmö Redhawks hade jag gått före i
kön direkt, säger Klara Svensson.
Hon får vänta på sin tur men gör det bästa av situationen, läser creative
writing på Malmö högskola, jobbar, tar körkort och tränar på så gott det går.
– Jag tränar fem gånger i veckan för att hålla igång, men inte alls på samma
sätt som inför VM. Nu kan jag gå ut och festa med mina vänner om jag vill,
men då får jag dåligt samvete. Det var sånt som jag ville innan men inte
kunde. Nu vill jag inte när jag kan.
– Tror du att Carolina Klüft är ute och festar med sina kompisar någon gång?
Det är hon säkert inte, säger Klara Svensson.
Det är många tankar som snurrar runt i huvudet. Tidigare har vägen varit
klart utstakad med skola och framgångar inom boxningen. Nu står hon inför
sin största motgång samtidigt som hon gjort en djärv satsning på sin idrott.
– Jag känner mig lite stressad av att alla andra tränar och kan ta min
landslagsplats, säger hon samtidigt som hon drar på sig överdragskläderna.
Mamma Tina Svensson står och väntar ute i entrén med bilnycklarna i högsta
hugg. Det ska övningsköras.
FEBRUARI - APRIL
I slutet av februari är det äntligen dags för operation.
– Något är jättefel men det syns inte på röntgen. De rensade ur hålan, tog
bort bindväv och sågade till benet lite, förklarar Klara Svensson och visar
ett fem centimeter långt ärr på höger armbåge.
Rationell som hon är passar hon även på att ta en kortisonspruta i den andra
armen när hon ändå är nersövd.
Sprutor är helt enkelt inte hennes grej.
Läkarna ordinerar sex veckors vila. Klara Svensson är optimistisk och hoppas
in i det sista att hon ska kunna försvara sitt SM-guld uppe i Sundsvall i
april, men när hon börjar träna igen har hon precis samma smärta som
tidigare. Det blir inget SM.
– Det är oerhört frustrerande och det är klart att jag börjar bli lite
stressad. Blir den inte bra så får det vara så. Jag har lärt mig att boxas
med den, säger Klara Svensson som nu sätter sitt hopp till sjukgymnastik och
akupunktur.
Att sluta med boxningen finns inte på kartan. EM i Danmark i höst är nästa
mål.
– Det går inte att tycka synd om sig själv utan det är bara att ge det den
tid det tar. Men, glöden är större nu och jag vill upp i ringen igen.