”Kanske var vi lite naiva”

LUND. – Jag har alltid varit engagerad. Det tar inte slut. Jag fortsätter att engagera mig, säger Tamara Malmeström de Laval som är konstnär sedan många år och som idag ägnar sig åt både traditionellt måleri och andra kulturaktiviteter.

För fyrtio år sedan ingick hon i kärntruppen för allaktivisterna i Lund. En grupp som var först med att ockupera hus i Sverige. Bland annat intog de hus på Västra Mårtens­gatan och Kilians­gatan i centrala Lund. 1969 blev det stora rubriker, massiva polisingripanden och senare även rättegång.
– Vi ville skapa ett slags kulturhus som var öppet för alla generationer. Där man kunde ha aktiviteter som verkstäder, filmvisning och workshops. Det fanns nästan inga mötesplatser då – utom enstaka kaféer som Lundagård kanske, säger Tamara Malmeström de Laval.
– Vi försökte att prata med kommunen men när de vägrade tog vi saken i egna händer. Vi delade ut flygblad och bjöd in folk till ett tomt hus på Västra Mårtensgatan. Sedan växte intresset. Det var alla sorters männi­skor. Från de yngsta till äldre Lundabor. Från alla politiska inriktningar. Kanske var vi lite naiva. Men vi hade stort stöd från allmänheten. Vi var entusiastiska och trodde på direkt demokrati. Att agera istället för att vänta på politiker. Men de var inte särskilt intresserade av oss.

Så småningom falnade kämpaglöden bland allaktivisterna i Lund. Många år senare blev Kulturmejeriet till. Då hade en ny generation tagit över.

Men engagemanget och tron på demokrati finns kvar hos Tamara Malmeström de Laval och de andra som dokumentärfilmen ”Drömmarna på taket” handlar om.

Sydnyttjournalisten Ivan Loftrup-Ericson har regisserat en film om människors drömmar och hur de förändras över tid, menar han själv. Från ockupationerna 1969 till förra årets händelser då Lund återigen stod i centrum för aktivister.