»Politikerna biter sig själva i svansen«

Lund.
Romano Trajo blev ett slagträ mellan aktivister och polisen. Två veckor efter ockupationen är Robert Nikolic, som arbetade på det prisade och numera nedlagda fritidshemmet, kritisk till både ockupanter och makthavare.

Robert Nikolic har arbetat på Romano Trajo på Magistratsvägen. Liksom han far Milos Nikolic gjorde under fritidshemmets guldålder på nittiotalet.

Själv har Robert Nikolic i flera år hankat sig fram som deltidsanställd på Romano Trajo. Korta anställningskontrakt som förnyats allt eftersom. Han är kritisk till kommunens agerande.

Det finns en kunskap om och en empati för barnen som inte tas tillvara.
– Jag har funnits där. Jag har ett stort nätverk. Ungarna ser upp till mig. Jag har själv varit med om att göra fel saker men hittat rätt väg igen.

Han klarade sig igenom grundskolan tack vare stödet på Romano Trajo men några gymnasiestudier blev det inte. Robert Nikolic fyller snart 24 år och letar jobb. Planen är att plugga på Eslövs folkhögskola för att bli kriminalvårdare men han hade hellre fortsatt att arbeta med ungdomarna på ”Maggan”, som hyreshusen på Magistratsvägen kallas i folkmun.

– Jag har lagt fram förslag om hur vi ska arbeta med de äldre barnen – från sexan och uppåt – med olika aktiviteter på dagarna och kvällarna. Ungefär som Lugna gatan i Malmö. Men det är inget som politikerna är intresserade av. De vill bara spara pengar.

När ockupationen av fritidshemmet kommer på tal slår han ifrån sig:
– Jag vill inte vara en del av deras fantasier. Ockupanterna har bara förstört. De BRYR sig inte. Jag råkade gå förbi en kväll när jag var på väg till en kompis. Då flög polisen på mig direkt och undrade vad jag gjorde där.

Politikerna måste inse att det finns problem i området. Och att det finns folk som vill arbeta med att stötta de ungdomar som behöver integreras, menar Milos Nikolic.

Familjen kommer ursprungligen från forna Jugoslavien. För tjugo år sedan fanns det över 130 romska familjer i Lund. De flesta har lämnat Lund. Kvar är sex sju väletablerade familjer.
– En del har flyttat för att de haft råd. Flyttar en flyttar många. Romer vill ju ha nära till varandra. Andra flyttade för att de bott för trångt i en liten lägenhet. Själva bodde vi i Bjuv ett tag men nu är vi tillbaka i Lund, säger Milos Nikolic som bor i ett gulteglat femtiotalshus i Stångby med fru och barn.

Han är lika besviken som sin son på dagens tjänstemän och politiker.
– På Roger Niklewskis tid var allting mycket bättre, säger han och tar en slurk kaffe. När Niklewski slutade började det gå utför. Många olika chefer, få med samma känsla och engagemang för de svaga barnens sak.

Från början var målgruppen för Romano Trajo de romska barnen. Men sedan tillkom andra barn som hade samma behov. Som mest var 24–28 barn inskrivna.
– Det handlar inte bara om romer. Vi hade barn från alla möjliga ställen – kurder, araber och även svenska barn som behövde stöd och läxhjälp.

Barn till föräldrar som av olika skäl saknar en skolkultur och där det finns språksvårigheter.
– Vi gick in i föräldrarollen när det gällde kontakterna med skolan. Och de resurserna finns inte i dagens skola, säger Milos Nikolic.

När Lunds kommun införde direkt skolpeng förra året förlorade Romano Trajo det mesta av sitt anslag på 600 000 kronor. I april beslutade skolpolitikerna att lägga ner Romano Trajo. Barn- och skolnämndens ordförande, folkpartisten Lars Hansson, menar att barnen lika gärna kan gå på andra fritidshem i närheten. Kompetens och platser finns inom rektorsområdet.
– Problemet är att barnen känner sig trygga på Romano Trajo. De känner sig inte välkomna på skolans fritidshem, säger Robert Nikolic.

Och han har sin analys klar.

Politikerna biter sig själva i svansen.

Det finns barn på Norra Fäladen som behöver extra stöd och de barnen riskerar att skapa problem längre fram. Med bus och begynnande kriminalitet som följd.
– Det kommer att bli katastrof. Och det är redan på gång. Det märker man när man går runt på Maggan. En massa nya knarkpoliser går runt med sina hundar. De trakasserar alla som ser ut som jag – utlänningarna. Det hade varit bättre att anställa barnskötare istället.

Fotnot: Roger Niklewski var kommundelschef på Norr. Han blev sedan stadsdelschef på Rosengård i Malmö.

Romernas
historia i Sverige

1512. Första uppgifterna om romer i Sverige, då i Stockholm.

1617. Riksdagen i Örebro bestämmer att alla romer ska utvisas ur landet.

1914. Sverige stänger sina gränser för romer, som förbjuds invandra. De som bor här får inte stanna mer än tre veckor på samma ställe. Under 1930- och 1940-talet drabbas många romer av tvångssterilisering.

1953. Förbuden från 1914 slopas. Romer får rätt att invandra.

1965. Romska barn får rätt att gå i grundskolan och rätt till fast boende.

1999. Romerna i Sverige erkänns som en av landets fem nationella minoriteter.

2000. Romernas språk, romanes eller romani chib, blir ett av Sveriges fem officiella minoritetsspråk. (De övriga är finska, tornedalsfinska, samiska och jiddisch.)

Fler artiklar om Romano Trajo

Författare: Anne Aobadia
Publicerad 2 oktober 2009 10.16
Uppdaterad 2 oktober 2009 10.16

Lund
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu