När konsthallschef Åsa Nacking ska ranka händelser som har varit särskilt
viktiga för Lunds kulturliv, så tar hon även upp några företeelser – i Malmö!
– Men det beror på att konstscenen här inte går att begränsa till enbart Lund.
– Konstscenen är hela regionen, fortsätter hon. Vi influeras av det som händer
runt omkring. Och då menar jag allt från konstscenen i Danmark till det som
händer på Wanås slott.
En av de händelser i Malmö som har haft särskilt stor betydelse för
konstlivets utveckling, tycker hon är Konsthögskolans tillkomst 1995.
– Det är en bra skola som bidrar till att konstnärer vill stanna i regionen.
Rooseum har också haft stort inflytande på konstlivet. Och nu får Moderna
museet en filial i Rooseums gamla lokaler. Det kan också få stor betydelse
framöver.
Kulturhuvudstadssatsningen tycker hon är självklar.
– Jag har varit för hela tiden och jag tror vi tar hem det. Ansökan är bra.
Konsthallens program för 2014 är ”Den tänkande bilden”, en serie utställningar
av kvinnliga konstnärer som rankas som världens mest betydande just nu.
Därutöver vill Nacking ta ”Manifesta” till Lund.
Det är en europeisk biennal för samtidskonst som arrangeras på olika orter
vartannat år.
– Uppmärksamheten hade blivit enorm. Vi hade fått hela världens konstögon på
oss. Men det är ett jättearrangemang som kräver att en mängd institutioner,
museer och andra utställningsscener medverkar.
När det gäller kultur- och konstvisioner för Lund hänvisar Åsa Nacking till
deras program under kulturhuvudstadssatsningen.
Generellt tycker hon att kulturklimatet i Lund är bra. Gynnande faktorer är
den höga utbildningsnivån och att här även finns kulturhistoria och
universitet.
Konsthallen har de senaste åren kritiserats för att de inte är tillräckligt
publikvänliga. För att de visar svårbegriplig konst och tomma rum. De har
tagit till sig kritiken och bland annat reagerat genom att anställa en
pedagog som möter besökarna i hallen.
Men den som hoppas på mer tillgänglig konst, hoppas förgäves.
– Vi kompromissar inte med innehållet. Vi vill visa det bästa som finns och
som är möjligt för oss att få tag i. Sedan är självklart förmedlingen av det
vårt ansvar. Men när vi planerar inför en utställning tänker vi inte ”Vad
vill Lundaborna ha?” eller ”Är detta för komplicerat?” Vi börjar inte i den
änden. Vi börjar med att ta reda på vad som är relevant just nu i
konstvärlden.
– Konst måste få lov att bjuda på motstånd. Den får inte ha begränsningar.
Konst ska vara ögonöppnare och vara något nytt. Man kan jämföra med
forskning. Dessutom behöver det inte vara så märkvärdigt, om man bara tar
sig tid.
Hon säger att det inte alltid är så solklart för alla att konsthallen inte är
ett museum. Uppdraget är att visa samtida konst.
Ni kan med andra ord inte ta hit och visa upp en samling ...
impressionistiska verk?
– Det är helt uteslutet. Då får man åka till Nationalmuseum. Vi har inte
resurser nog för att garantera den säkerhet som krävs. Ska man visa upp
Monet eller varför inte Picasso så finns exakta bestämmelser för antalet
vakter och så vidare.
– Känslig konst kräver också en klimatanläggning som håller måttet, det har
inte vi, och det är ett av våra stora problem just nu. Ytterligare ett skäl
är att det ofta råder byteshandel. Lånar man en Picasso, får man erbjuda
motsvarande. Och där har vi ingenting att komma med. Vi är inte på den
nivån.
Varför har inte konsthallen kafé eller restaurang? Hade det funnits, hade
konsthallen kunnat förvandlas till en mötesplats, som konsthallen har blivit
i Malmö.
– Det hade varit gynnsamt för oss men det är en fråga som det är upp till
högre makter att fatta beslut om.
Men det är väl en fråga du som konsthallschef kan driva?
– Det är klart att jag kan säga vad jag tycker men det är i första hand en
fråga för min chef.