LUND. - Jag heter Kaffe, säger Maria Alagozidou stolt.
Alla eleverna får smeknamn efter något man har gjort, liknar eller gillar.
Maria Alagozidou gillar kaffe. En annan elev kallas kolibri.
Vipeholms gymnasiesärskola har bjudit in föreningen Abadá- Capoeira- Lund att
undervisa. Förväntansfulla ungdomar droppar in efter hand, alla sprudlar av
förväntan.
- Capoeira är jättekul, säger Maria Alagozidou.
Lektionen är en del av projektet Abadá - capoeira- special som riktar sig
speciellt till särskolorna i Lund. Varje måndag under hela skolåret byts den
vanliga gymnastiken ut mot capoeira.
- I capoeiran är alla lika, därför lämpar sig capoeira särskilt för ungdomar
med funktionshinder, säger Carina Wihlborg som är ordförande i Abadá -
capoeira - Lund.
Gymnastiksalen är full med ungdomar. I början var det många som var tveksamma,
men nu kommer till och med elever från andra klasser och vill vara med.
Capoeira är en kampsport som kommer från Brasilien och föddes ur slavarnas
dolda förberedelser för frigörelse. Capoeira omfattar dans, akrobatik, sång
och musik.
Ledarna har med sig trummor som de spelar på. Rytmen är smittande. Alla står i
ring och klappar händerna och rör sig i takt till musiken. I mitten står en
av ledarna och en efter en går eleverna in i ringen och härmar ledarens
rörelser. Benen svingas i smidiga långsamma svep över varandra. Motparten
svarar med att rotera överkroppen i försvarsställning. Det är som en
dansande strid. Ledaren ställer sig på huvudet och snurrar. Publiken jublar.
Ibland ser det lite farligt ut. Men Carina Wihlborg intygar att det aldrig
hänt någon olycka.
- Capoeiran anpassar sig, är det svårt att göra en rörelse så anpassar man
capoeiran efter sin egen förmåga, säger hon
Eventuella skillnader syns inte i Capoeiran, det är kvinna mot man, svag mot
stark, liten mot stor. Alla möts på samma villkor, olikheterna försvinner.
Samtidigt är en viktig del av Capoeiran att förstärka det speciella hos
varje individ i. Därför får alla smeknamn efter sina egenskaper.
- Vi jobbar med att stärka självkänslan, Capoeira går ju ut på att frigöra sig
att stärka sig, säger Carina Wihlborg.
Hon berättar att en del av lärarna var skeptiska i början och trodde det var
svårt för de gravt funktionshindrade att hänga med. Idag är flera chockade
över responsen bland eleverna.
- Det är fantastiskt, se själv, de vill röra sig. Jag är imponerad över hur
eleverna lär sig behärska sina kroppar och hitta balansen, säger
elevassistent Mikael Pettersson.
Dansen och rörelserna blandas med prat om capoeirans filosofi. Ledaren Alan
Rosario da Costa liknar capoeiran vid en bebis, man kan inte gå från
födseln, man måste lära sig genom hela livet. Sen börjar han krypa över
golvet med hjälp av fötter och händer, smidigt och tyst. Alla får gissa vad
han föreställer.
- En tiger! ropas snabbt som svar, jublande glädje och stolthet hörs hos den
som har gissat rätt.
- Eleverna här är fantastiska på att gissa rätt, de tar det direkt, medans vi
lärare och assistenter står här som fån, säger Mikael Pettersson.
Han tycker att denna form av gymnastik fungerar mycket bättre på särskolan,
den vanliga gymnastiken har sina begränsningar och alla kan inte vara med.
Men här sitter ingen still, inte ens de i rullstol. Med mjuka rörelser rör
de sig i takt till den rytmiska musiken.