Alla kämpar på lika villkor i capoeira

Lund.
Rytmisk musik, huvudspinn och kamp. Idag är det capoeira på schemat och eleverna på Vipeholms gymnasiesärskola är med på noterna.

LUND. - Jag heter Kaffe, säger Maria Alagozidou stolt.

Alla eleverna får smeknamn efter något man har gjort, liknar eller gillar. Maria Alagozidou gillar kaffe. En annan elev kallas kolibri.

Vipeholms gymnasiesärskola har bjudit in föreningen Abadá- Capoeira- Lund att undervisa. Förväntansfulla ungdomar droppar in efter hand, alla sprudlar av förväntan.

- Capoeira är jättekul, säger Maria Alagozidou.

Lektionen är en del av projektet Abadá - capoeira- special som riktar sig speciellt till särskolorna i Lund. Varje måndag under hela skolåret byts den vanliga gymnastiken ut mot capoeira.

- I capoeiran är alla lika, därför lämpar sig capoeira särskilt för ungdomar med funktionshinder, säger Carina Wihlborg som är ordförande i Abadá - capoeira - Lund.

Gymnastiksalen är full med ungdomar. I början var det många som var tveksamma, men nu kommer till och med elever från andra klasser och vill vara med.

Capoeira är en kampsport som kommer från Brasilien och föddes ur slavarnas dolda förberedelser för frigörelse. Capoeira omfattar dans, akrobatik, sång och musik.

Ledarna har med sig trummor som de spelar på. Rytmen är smittande. Alla står i ring och klappar händerna och rör sig i takt till musiken. I mitten står en av ledarna och en efter en går eleverna in i ringen och härmar ledarens rörelser. Benen svingas i smidiga långsamma svep över varandra. Motparten svarar med att rotera överkroppen i försvarsställning. Det är som en dansande strid. Ledaren ställer sig på huvudet och snurrar. Publiken jublar.

Ibland ser det lite farligt ut. Men Carina Wihlborg intygar att det aldrig hänt någon olycka.

- Capoeiran anpassar sig, är det svårt att göra en rörelse så anpassar man capoeiran efter sin egen förmåga, säger hon

Eventuella skillnader syns inte i Capoeiran, det är kvinna mot man, svag mot stark, liten mot stor. Alla möts på samma villkor, olikheterna försvinner. Samtidigt är en viktig del av Capoeiran att förstärka det speciella hos varje individ i. Därför får alla smeknamn efter sina egenskaper.

- Vi jobbar med att stärka självkänslan, Capoeira går ju ut på att frigöra sig att stärka sig, säger Carina Wihlborg.

Hon berättar att en del av lärarna var skeptiska i början och trodde det var svårt för de gravt funktionshindrade att hänga med. Idag är flera chockade över responsen bland eleverna.

- Det är fantastiskt, se själv, de vill röra sig. Jag är imponerad över hur eleverna lär sig behärska sina kroppar och hitta balansen, säger elevassistent Mikael Pettersson.

Dansen och rörelserna blandas med prat om capoeirans filosofi. Ledaren Alan Rosario da Costa liknar capoeiran vid en bebis, man kan inte gå från födseln, man måste lära sig genom hela livet. Sen börjar han krypa över golvet med hjälp av fötter och händer, smidigt och tyst. Alla får gissa vad han föreställer.

- En tiger! ropas snabbt som svar, jublande glädje och stolthet hörs hos den som har gissat rätt.

- Eleverna här är fantastiska på att gissa rätt, de tar det direkt, medans vi lärare och assistenter står här som fån, säger Mikael Pettersson.

Han tycker att denna form av gymnastik fungerar mycket bättre på särskolan, den vanliga gymnastiken har sina begränsningar och alla kan inte vara med. Men här sitter ingen still, inte ens de i rullstol. Med mjuka rörelser rör de sig i takt till den rytmiska musiken.

Författare: Anna Mansfeld
Publicerad 16 september 2008 00.28
Uppdaterad 16 september 2008 00.28

Lund
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu