LUND. De församlade universitetsföreträdarna myste samfällt. Mer pengar är
välkommet i vilken verksamhet som helst. Och vad gäller forskning är behoven
i stort sett oändliga. Särskilt om man frågar forskarna själva.
Forskningspropositionen, som presenterades igår, är viktig. Den anger
färdriktningen för svensk forskning under de kommande fyra åren.
Dess slutsatser lusläses just nu av en god del av Sveriges cirka 80 000 aktiva
forskare – högskolans förmåga att snabbt anpassa sig efter nya signaler och
maximera sitt utfall av forskningsmedel är välkänd.
Regeringens förslag innebär också en stor förstärkning av svensk forskning.
Totalt kommer vetenskapen att få kosta 20 procent mer 2012 än vad det gör i
år. Totalsumman lyfts från 25 till 30 miljarder.
Men samtidigt som mer pengar skjuts till stärker också staten sin styrning
över vilken forskning som ska göras, eller åtminstone vilken forskning som
ska räknas som värd att satsa vidare på.
Dessutom ska organ som regeringen menar besitter mer örnperspektiv än de
enskilda forskarna, institutionerna eller fakulteterna (läs: politiker och
högskolerektorer), för att hårdra, få mer pengar att fördela efter eget skön.
Styrningen sker framför allt genom den nya posten om 1,8 miljarder till så
kallade ”strategiska satsningar”. En stor summa pengar – men den är också
knuten till ett urval om ett tjugotal grenar av forskningen.
Gemensamt för dem, är att regeringen anser dem vara avgörande för Sveriges
framtida välstånd och det handlar som alltid om medicin, teknik och miljö.
Men regeringen går också vidare och ringar in vilka underdiscipliner som kan
komma ifråga.
Några är alltså utvalda, andra inte.
Ambitionen att krama mer kvalitet ur högskolorna blir också tydlig i de
tävlingsinslag som nu för första gången på allvar byggs in i
forskningspolitiken. För att lyckas och för att växa gäller det att
publicera, publicera och åter publicera. Det är förvisso en blåslampa för
forskarna, men kanske inte nödvändigtvis bästa receptet för originalitet.
Å andra sidan är det möjligen förmätet att vara kritisk mot regeringen för att
den vill styra svensk forskning. Det är ju just den uppgift en regering har
– att styra. Och i tider av utbyggnad, som nu, får alla mer pengar, vilket
förmodligen kommer att dämpa protestlustan.
Klart är hur som helst att det finns hela forskningsområden som inte blir
bjudna till det nu dukade bordet. När regeringen tänker strategiskt ... ja,
då är Sveriges samlade humaniora och samhällsvetenskap lika angelägen som
halva transportforskningen.