De har tröttnat - lämnar fakulteten

LUND. Nu väljer hon och kollegorna Ulrika Rosengren och Io Skogsmyr att hoppa av. Ekologiska institutionen förlorar tre kvinnliga, välmeriterande forskare som snabbt kunnat bli befordrade till professorer.

– De utlyser väldigt få tjänster och när de utlyser tjänster är det ofta någon påtänkt till tjänsten och väldigt sällan är det en kvinna, säger Susanne Erland.

Ulrika Rosengren, Io Skogsmyr och Susanne Erland lämnar naturvetenskapliga fakulteten. Foto: Johanna Wallin.

– Och den kvinnan fick ett särskilt kvinnolektorat, men den möjligheten finns inte längre för andra eftersom Universitetet har så dålig ekonomi, säger Susanne Erland.

För att kunna bli befordrad till professor måste man först ha en fast tjänst som lektor.

Ekologiska institutionen är inte unik. Inom hela naturvetenskapliga fakulteten var bara en av tio professorer kvinnor i slutet av 2004 – och det är långt från regeringens mål det året som var 20 procent kvinnliga professorer.

Ulrika Rosengren har vikarierat som lärare på Universitetet. Hennes vikariat har förlängts med fem månader i taget. Hon fick höra att institutionen skulle utlysa en lektorstjänst – men det har skjutits upp. Och när till slut tjänsten utlystes ville hon inte söka.

– Nej, jag har tröttnat på att bli utnyttjad. Jag har jobbat tjugo år på institutionen utan fast anställning. Nu ska jag göra något annat de nästa tjugo åren – jag ska bli lärare i kemi och biologi, säger Ulrika Rosengren.

Io Skogsmyr tänker skriva en bok om växtekologi för trädgårdsentusiaster när hennes sista kortidsanställning slutar i oktober.

Susanne Erland har själv sökt externa forskningsmedel. Hennes förordnade går ut 2007.

– De sa till mig att det var absolut sista gången de gav mig ett förordnade. Så söker jag mer externa medel kan jag inte utnyttja dem utan att ta ännu en strid med arbetsgivaren. De vill inte att man ska bli inlasad, säger Susanne Erland.

Inlasad anspelar på lagen om anställningsskydd – den innebär att har man vikarierat tre år för samma arbetsgivare måste denna erbjuda en fast anställning.

– Jag lägger hellre energi på att söka andra jobb, säger Susanne Erland.

Men även om de nu slutar på Universitetet tänker de inte ge upp kampen.

– Vi fortsätter vår diskussion med fakulteten. Till exempel tycker vi att det är viktigt att man fortsätter med kvinnolektoraten. Det behövs att man visar för tjejerna som doktorerar att det finns möjlighet till anställning, säger Ulrika Rosengren.

Ingen av de tre kvinnorna har känt sig motarbetad av sina kollegor.

– Nej, däremot har jag inte känt mig medarbetad. Det är ingen som har sagt att just jag måste få fortsätta – att just jag borde få ett lektorat, säger Io Skogsmyr.

Ett sådant stöd får dock många manliga kollegor i sina karriärer.

– Människor har en tendens att tycka om dem som påminner om dem själva. Det finns en mänsklig faktor i tillsättningen av tjänster. I stället för att låtsas att tillsättningen är objektiv borde det exempelvis finnas checklistor som hjälper sakkunniga, säger Io Skogsmyr.

Idag är det lättast att meritera sig för ett lektorat och en professur genom att ensidigt satsa på sin egen forskning.

– Vi behöver en större mångfald på universitetet. Dels topp-pedagoger, dels toppforskare och det hittar man sällan i en och samma person. Strävar man efter mångfald kommer man att få in kvinnorna automatiskt tror jag, säger Io Skogsmyr.