Jämställdhetsplaner
når inte personalen

LUND. Undersökningen har gjorts under 2010 och bygger på enkätsvar från knappt två tredjedelar av fakultetens 571 anställda.

– Det är tydligt att de anställda inte märker av fakultetens arbete för jämställdhet och breddad rekrytering, säger professor Gunilla Jarlbro, som är ordförande i fakultetens ledningsgrupp för jämställdhet och likabehandlingsfrågor och har lett studien.

Undersökningen konstaterar att det mesta är på plats, vad gäller det formella – planer, strategidokument, rutiner.

Vad som inte är på plats är implementeringen. Kort sagt: planerna stannar i pärmarna, snarare än omsätts i praktiskt arbete.

– Prefekterna är väldigt nöjda med arbetet. Men kunskapen och resultaten tycks lysa med sin frånvaro bland de anställda, konstaterar Gunilla Jarlbro.

En av de mest påfallande bristerna är den stora okunskapen om principen för lönesättning, befordran och kompetensutveckling. Bara var tredje anställd – och särskilt få bland de yngre – uppger sig veta vilka principer som ligger till grund.

En stor brist, menar professor Gunilla Jarlbro.

– Kriterierna för lönesättning, exempelvis, är ju ett av de viktigaste styrmedlen för institutionens ledning. Det måste framgå klart och tydligt vad som är viktigt för den anställde.

Lika klent var det med erfarenheter av fakultetens jämställdhetsarbete. Bara en av tre hade märkt något av det. Arbetet kännetecknas snarast av en inställning av ”här till är jag nödd och tvungen”, skriver rapportförfattaren Erika Sörqvist.

Men fakultetschefen, dekan Ann-Katrin Bäcklund, menar att rapporten faktiskt visar på att stora framsteg gjorts.

– För tio år sedan hade det sannolikt varit många som inte haft rätt planer, som inte haft policys i olika frågor. Nu finns de där att tillgå när det behövs, säger hon.

Skillnaden i kunskaper och inställning mellan anställda och institutionschefer (prefekter) menar hon är naturlig och föga överraskande.

– För dem som arbetat med planerna och som har ledningsansvar, är dokumenten förstås levande och aktuella. Att kunskapen är sämre bland andra, eller nya doktorander, är väl inte så märkligt, säger Ann-Katrin Bäcklund.