75 år tillsammans i Lund

Vilken är din mest värdefulla ägodel?

Kalle: Det är Svea, min hustru.

Svea: Fint sagt, men man äger ingen.

Svea Hansson har skrivit ner minnesbilder från sin barndom. De slutar med att hon träffat Kalle och det hade sagt klick.

Kalle Hansson växte upp i Lund. Fadern dog när han var liten och modern fick ensam försörja barnen. Hon arbetade på Järnvägshotellet på Bangatan. Familjen bodde i Nöden och på Smörlyckan. När man 1924 flyttade till Smörlyckan hade staden där byggt en enkel bostadslänga i trä. Den kallades Hollywood men var långt i från någon lyxbostad.

Också Kalle Hansson har skrivit ner sina minnen. Med hjälp av sonen Bengt har han sammanställt ett häfte med berättelser och bilder. Det är en berättelse om en barndom där han ofta var hungrig, saknade skor och kläder.

Att spela topp på Södra Esplanaden med ålaskinn man tiggt på Mårtenstorget var barnens lek.

– Vi var många barn i Nöden på den tiden. Även judarna fick vara med. Där gjordes ingen skillnad, skriver Kalle Hansson.

Kalle Hanssons berättelse är en tidskildring då staden slutade vid Esplanaden och då det var ett nöje att stå vid järnvägsbommarna och se tågen passera vid Bantorget.

Kalle Hansson började 1928 på bröderna Hanssons handelsträdgård på Kävlingevägen. Han var fortfarande hungrig men kunde äta tomater på sommaren. Vintern var sträng men annat än tofflor hade han inte.

1943 var han tillbaka på handelsträdgården nu som tvåbarnsfar. Det var just hos bröderna Hansson som bomben träffade. (Ett engelsk plan som av misstag fällde sin bomblast över Lund). Kalle Hansson blev utan jobb.

– Jag gick till stadsträdgårdsmästaren och frågade. De skulle ta in fem personer. Jag trodde inte jag skulle få arbete men så blev det, berättar Kalle Hansson nu nästan 70 år senare.

Han var anläggningsarbetare och kan berätta om när de för hand högg alla stenarna till trappor och murar vid Klosterkyrkan.

– Det var ett bra men styvt arbete.

När kroppen sa ifrån fick Kalle Hansson börja i Stadsparken. Han skötte fågelburarna och ansvarade när det var musik på scenen. Det var det oftare än nu. Notställ skulle bäras fram och det var Kalle Hansson som stod med blommor när artisterna tackades.

Nu är Kalle Hansson 97 år och Svea Hansson 95. De bor sedan 1954 på Tullgatan. Kalle Hansson har så mycket han orkat hjälpt till med den gemensamma trädgården. Två gånger om året är det städdag på gården.

– Då är det jag som bakar bullarna. Det ska jag göra nu i september också, säger Svea Hansson.

De som forskar om åldrande har intervjuat Kalle Hansson. De var då han fick frågan om sin finaste ägodel. En del krämpor har paret haft. Kalle Hansson föll på gården och bröt höften men går nu med hjälp av en käpp.

– Vi har ändå fått vara tämligen friska. Men allt kan man inte göra längre. Jag har broderat mycket men nu fattas det lite i motoriken. Nu läser vi mycket båda två. Dottern Siv köper böcker som vi får, berättar Svea Hansson.

Hur mycket Kalle Hansson uppskattar sin hustru framgår av intervjun med äldreforskarna.

– Att jag klarat mig bra är tack vare att jag haft en duktig fru som varit fantastisk. Hon kunde hushålla på 20 kronor i veckan när vi gifte oss. Hon var klok och lade pengarna i olika kuvert.

Kalle Hansson fick också frågan om vem han skulle vilja ha med sig till en öde ö.

– Ja, det skulle väl bli min hustru. Det kan inte bli någon annan.