"Det var lite som frimärkssamlande"

Vad har du hittat för skelett på Historiska museet?
– Det som är nytt är att vi nu har namnen på ett tjugotal skelett på museet. Vi vet vilka personer skeletten kommer ifrån och hur de hamnade där. Och så har vi pratat med anhöriga.

Vad säger de anhöriga?
– De blir väldigt förvånade. Det här handlar om något som inte ligger mer än tre generationer tillbaka i tiden. Vi tycker ju det här är märkligt och det var något som var märkligt då också. Det här var nog något som tystades ner. Det blev som en familjehemlighet.

Hur fick ni fram namnen?

– De fanns i en pärm på museet som det stod konfidentiellt på. Vi ansökte om att få ut uppgifterna om namnen och det fick vi.

Var kommer skeletten ifrån?

– I slutet av 1800-talet fanns det en lag om att någon tog livet av sig eller dog på institution så tillhörde kroppen staten. Skelettet kunde då ställas upp och användas i bland annat undervisningssyfte.

Samlade institutionerna på skelett?

– Det var lite som frimärkssamlande. Man ville gärna ha olika typer av skelett; en vilde, en same, en skåning. Det hänger samman med den så kallade forskningen om olika raser.

Vem tillhör skeletten?

– I programmet tittar vi på lagstiftningen. I motsatts till Finland och Norge som har reglerat det här så är det oklart i Sverige. Har släktingar rätt att få begrava skeletten? Det är oklart.