Kvinna låtsades vara psyksjuk i sju år

LUND. I augusti 1993 sökte kvinnan hjälp hos psykiatrin. Hon uppgav att hon led av hallucinationer, ville ha hjälp att operera bort ett föremål ur hjärnan, agerade mycket konstigt och var oförmögen att ta hand om sig själv. Hon kunde knappt prata själv utan hade med sig sin man som talade i hennes ställe. Och psykiatrikern lät sig luras.

– Jag misstänkte inte vid något tillfälle att hon var en bluff. Nu i efterhand inser jag att risken för henne att bli avslöjad mins-kade genom att mannen förde hennes talan, säger Hans Bendz som är överläkare inom verksamhetsområde psykiatri på Universitetssjukhuset i Lund.

Bubblan sprack hösten 2000 när han träffade kvinnan på stan och hon betedde sig helt normalt.

– Jag blev oerhört förvånad, säger Hans Bendz som skrattar åt minnet och fortsätter:

– Jag trodde inte mina ögon. Jag var tvungen att först göra en grundlig utredning innan jag kunde känna mig övertygad av att det verkligen var så att hon inte var sjuk.

När Hans Bendz konfronterade kvinnan med sin diagnos erkände hon att hon bluffat men uppgav att hennes man pressat henne till det.

– När jag tittar igenom mina journalanteckningar kan jag med facit i hand se vissa episoder som borde ha väckt min uppmärksamhet. Jag har sagt till mig själv att förklaringen till att jag inte reagerade är att jag inte ens i min vildaste fantasi kunde föreställa mig att någon var så fräck, så durkdriven och hänsynslös. Det är väl en slags godtrogenhet men jag tror det är en viktig godtrogenhet för vi måste ändå kunna lita på vad våra patienter säger, menar Bendz.

Borde inte du som psykiatriker ha sett igenom hennes beteende?

– Nej, det kanske en lekman tycker, men det tycker inte jag själv om jag ska vara ärlig. Psykiatrin är svår och den bygger på vad folk berättar, vi har inga objektiva diagnostiska metoder. Om folk ljuger och spelar underliga, hur ska vi veta att de ljuger och spelar teater? Jag tror att det finns en övertro på psykiatriska diagnoser, för vi gör naturligtvis missar.

Hans Bendz säger att han ändå upptäckt fler simulanter efter det att paret avslöjades.

– Det finns vissa omständigheter hos en patient som bör väcka misstankar. Jag har upptäckt mellan fem och tio patienter som simulerat men det är inte många i förhållande till de tusentals patienter vi har. Men det är viktigt att upptäcka dem för de kostar samhället mycket pengar och arbete för sjukvården.

Kvinnan hade under flera år personliga assistenter som skötte henne och en av assistenterna var hennes man. Hans Bendz uppskattar att de båda lurat samhället på 1,2 miljoner kronor.

När Försäkringskassan begärde en journalkopia om kvinnan blev de medvetna om simuleringen, men Försäkringskassan valde ändå att inte polisanmäla paret. Nu har Bendz anmält Försäkringskassan till Justitieombudsmannen, JO, för att kassan underlåtit att polisanmäla paret.