Män är djur, inte minst i Lund

Män är djur, tycker du inte det?

Det var så hon sa, dåvarande ordföranden i kvinnojourernas riksförbund, Irene von Wachenfeldt år 2005. Dessutom spelades det hela in av SVT. Oj, vad hon fick skit för det.

Fast så här i efterhand kan man konstatera att Wachenfeldt var något sant på spåren. Bevisen hopar sig. Gör en topplista över historiens tiotusen mest mordiska skitstövlar. Det blir inte många tjejer på den listan.

Och ta alla typer som ställt till med problem på senare år. Är det något som gått åt helvete på allvar någonstans, kan du vara säker på att det är en karl som varit i farten. Särskilt om det handlar om att tillfoga kvinnor och barn lidande i stor skala.

Därmed inte sagt att alla män är djur hela tiden. Eller uppträder som djur, det är väl det som avses. Flera mina bästa vänner är män, faktiskt.

Men som sagt, bevis som stöder "män-är-djur"-hypotesen saknas inte. Inte i världen i stort och inte i Lund.

Det jag mest tänker på är den anhopning av sexuella ofredanden som ägt rum under våren och vintern. De senaste två månaderna har elva polisanmälningar gjorts.

Män som försöker ta kontakt med barn, män som onanerar utanför fönster mitt i natten, byxlösa män som studsar ut på Hardebergaspåret. Utanför en studentlägenhet på Ulrikedal, simultant filmandes och utövandes egensex.

Eller på kyrkogården. Jättebra ställe. Stå och flåsa bakom en grav i sommarkvällen. Utan brallor, med erektion.

Nu senast var det en 16-årig tjej som råkade illa ut i trakten av Scandic Hotel. Karln som stod där och klämde råkade dock tappa sin keps. I bästa fall kan det leda till DNA-analys och gripande.

Jag är själv rätt ofta ute och springer om kvällarna. I motionssyfte alltså, inte erektionssyfte. Norra Fäladen, utmed Tunavägen, Sankt Lars-parken, Stadsparken.

Blottartrakter sammanfaller ofta med joggartrakter. Och jag märker hur även jag varje gång jag läst i tidningen om en eller annan stackars onanerande tokstolle börjar se mig om lite extra. Dessutom kommer jag på mig själv med att på olika fåniga sätt försöka signalera åt kvinnor jag möter att jag, till skillnad från vissa andra män, inte alls är farlig. Springa en rejäl omväg. Vissla lite glatt.

Vilket förstås är ett fullständigt försumbart problem jämfört den skräck de kvinnor eller tjejer som verkligen blivit utsatta känner. Eller allt det kvinnor gör för att hantera rädsla och risk - var man rör sig, hur man rör sig, vilka kläder man bär och så vidare.

De är i allmänhet inte farliga, brukar det heta, om ofredarna. Och då menar man att den klassiska blottartypen sällan går över till fysiskt våld utan nöjer sig med att överraska och skrämma.

Men jag vet inte om det stämmer. Männen i Lunds buskage gör stor skada på andra sätt. De gör staden otryggare. Hela zoner mutas in där barn, kvinnor och gamla, det vill säga, tre av fyra Lundabor, inte känner sig säkra.

Allt för att några män (för det är ju bara män!) tar sig rätten att bete sig som ...just det, djur.