Festivalen tar sikte mot centrum

LUND. - Vet ni vad det här är, frågar arkeologen Conny Johansson Hervén och räcker fram ett böjt rörlikt föremål till besökarna Ylva Bergstedt och Anders Elfwing.

De båda funderar men kommer inte på något.

- Jag ska ger er ett ledord; knake, säger Conny Johansson Hervén och då går det äntligen upp en talgdank för Ylva Bergstedt:

- Aha, man använde röret när man stoppade korv, säger hon och Conny nickar instämmande.

Det är medeltidsfestival i Folkets park. Kulturens arkeologer är här och visar upp arkeologiska fynd och svarar på besökarnas frågor om medeltiden. De står bland försäljningsstånd med mirakelsalvor, riddarhjälmar, honungsgodis och ekologisk marmelad. Att det kan vara lite si och så med den medeltida autenticiteten på varorna i de andra stånden har arkeologerna överseende med.

- Det är ingen som säljer äkta vara men det är fina kopior, säger arkeologen Karl-Magnus Lenntorp diplomatiskt.

Det som började som en liten barnfest med medeltidstema arrangerad av den lokala hyresgästföreningen Papegojans överblivna pengar har vuxit till ett stort tvådagarsarrangemang med riddarspel, medeltidsmarknad och många ideellt arbetade föreningsmedlemmar. Och arrangörsgruppens ordförande Bengt Karlsson ser gärna att arrangemanget växer ännu mer till nästa år då det är 10-årsjubileum. Att hålla festivalen inne i Lunds medeltida stadskärna vore passande, anser Bengt Karlsson.

– Det är jättefint här i folkparken med de stora träden som ramar in parken och avskärmar husen runt omkring. Men det hade varit mera passande att ha en festival bland medeltida byggnader som Krognoshuset och Stäket, och de många gränderna inne i Lund. Men för det krävs det att vi får mera stöd till festivalen från kommunen, säger Bengt Karlsson.

Att medeltiden lockar och fascinerar är de väpnareklädda Markarydsborna Erik Graneskog, 12 år, och Oscar Gladh, 11år ett tydligt exempel på. De är båda medlemmar i medeltidsföreningen Skånska Björnen och fascineras av allt som har med medeltiden att göra. Och det var något som Eriks mamma Eva Graneskog inte var sen att utnyttja.

- Jag hade länge förgäves försökt få honom att börja rida. Men det var först när jag påpekade att riddarna red som jag fick honom att börja rida. Det tog bara tre veckor för honom att lära sig och nu är mor så glad, säger Eva Graneskog med ett brett leende.