Mats Olsson (v): "Vi är starka, säkra och kaxiga"

Mats Olsson, är innerligt trött på kommunistdebatten. Han trodde på Sovjet, medger han men tillägger att hans ideologiska ståndpunkt reviderades långt innan Ohly klantade till det i riksdebatten.

Vad gör vänstern för företagarna?

– Jag vill påstå att vi gör rätt mycket. Den bästa politiken för småföretagarna är faktiskt en stark offentlig sektor, som upprätthåller efterfrågan hos många människor. Den som får ett jobb och en trygg ekonomisk situation kommer att köpa en cykel eller något annat.

Mats Olsson. Foto: Thomas Löfqvist

– Avskaffa arbetslösheten. Man kan inte lita på att tillväxten löser det. Och då återstår bara den offentliga sektorn, var ska de annars ta vägen. De kan ju inte jobba på månen.

Varför ska man skapa jobb som inte marknaden eftersträvar?

– För att marknaden aldrig kommer att efterfråga ordentligt med personal i förskolan eller äldreomsorgen.

Hur ska ni få företagarna att våga anställa?

– Jag tror inte att det problemet finns överhuvudtaget. Man kan säkert vidta förenklingar av byråkratin för småföretagare. Men att de inte vågar är en myt som skapats av svenska arbetsgivarföreningar i offensiven mot facket och vänstern.

Hur har du jobbat med rättvisa på fältet?

– Jag var klubbordförande på en av de största metallindustrierna i Malmö, Dresser Wayne, som bygger bensinpumpar. Vi utkämpade stora strider och lyckades exempelvis införa flextid för metallarbetare.

– Den riktigt stora striden kom när det amerikanska moderbolaget ville lägga ner produktionen. Då hade vi en klassisk facklig strid där vi till varje pris skulle rädda företaget. Och vi lyckades faktiskt.

Hur?

– De skickade dit en amerikansk nedläggningsdirektör. Men han ville inte ens ta emot mig. Han sa till sina chefer att han skulle stanna i tre veckor. Men vi har ju tack och lov MBL. Och när förhandlingarna kom igång var vi tvungna att träffas. Vår taktik var enkel och handlade om att spela ut hela den gamla företagsledningen mot företagets intresse av god vinst och en fungerande produktion. Efter några drabbningar började han faktiskt lyssna på oss. Han stannade i 1,5 år och var med om att bygga upp företaget igen. Vi blev riktiga kompisar och han berättade att hans vanliga taktik var att komma på torsdag, kalla samman arbetarna på fredagen för att berätta att de inte behöver komma på måndagen och klä in kontorsbyggnaden i masonit för att anställda ibland sköt in genom kontoren med hagelgevär. Han sa: ”Jag trodde att den svenska modellen var rena kommunismen, men nu vet jag att den svenska modellen är mycket bättre för här kommunicerar ni med varandra”.

Hur började din politiska bana?

– Det började 1971 när jag var 15 år gammal gick med i vänsterns ungdomsförbund. Det byggde på ett rättvisepatos. Och i den meningen har jag exakt samma grundläggande ideologiska ståndpunkt idag.

Du gick också med i Arbetarpartiet kommunisterna, APK, varför?

– Jag jobbade mycket fackligt och tyckte att APK hade en bra linje. Problemet var synen på Sovjet som var helt vansinnig. Vi var helt enkelt riktigt blåögda och såg världen i svart och vitt. Prio nummer ett var att stödja Vietnamn och bekämpa USA-imperialismen. Och när man hörde om övergreppen i de länderna avfärdade man det som imperialistisk propaganda.

Vad var största behållningen från partiskolan i Moskva?

– Det var att få uppleva landet. I efterhand såg man en hel del som man inte tyckte var så bra. Däremot såg man mycket som bekräftade ens ståndpunkt. Att det var stabila priser, full sysselsättning, ingen arbetslöshet. Hyran kostade fyra, fem procent av inkomsten. Man såg också viss entusiasm och framåtanda, trots att det hade flagnat.

– Jag skulle aldrig erkänna det då men den typen av planekonomi fungerar inte.

Känns fokuset på vänsterns kommunistförflutna orättvist?

– Både och. Det har varit lite för efterhängset kanske. Men det är inte bara mediernas fel. Det var fel och klantigt att inte tala klartext i tid. Det går inte att som Ohly ha en egen definition av ordet kommunist som ingen annan begriper. Man blir ett lätt byte då.

Vänsterpartiet har beskrivits som splittrat i olika falanger. Är du förnyare eller traditionalist?

– Helt klart förnyare.

För att det låter bättre?

– Ja (skratt).

När kom du in i kommunpolitiken?

– Kommunalpolitik började jag med ganska sent, på 1990-talet. Mitt första uppdrag var i kommundelsnämnd Väster. Det var jättebra uppdrag att börja med.

Vilken är din största framgång i politiken?

– Det är att vi lyckats med den största kvalitetssatsningen på barnomsorg i landet. Det var vi som väckte fråga, drev igenom den och fick ihop pengar till den. När jag lanserade satsningen frågade alla de andra partierna om jag hade en egen sedelpress. För det kostar nämligen att kvalitetssatsa. Det har kostat 50 miljoner kronor att minska barngrupperna.

Varför sitter inte du i några styrelser?

– Ingen har frågat (skratt). Jag tror inte att de är så glada i att fråga vänsterpartister. Det är inte sunt i längden, även om de ofta säger att jag förmår att hålla isär, så blir man kompis med dem.

Varför bor du i hyresrätt?

– Jag tycker att det är ett fantastiskt sätt att bo.

Är det viktigt för dig att ha ungefär samma förutsättningar som de som kanske röstar på dig?

– Det är det väl. Men det är inte därför jag har det livet som jag har. Det är för att jag trivs med det.

Om den här lägenheten var en bostadsrätt skulle du köpa då?

– Ja det skulle jag. Jag skulle inte säga nej av principiella skäl.

Vilken klass tillhör du?

– Jag är akademiker. Marx skulle kalla det mellanskiktet. Jag jobbade som plåtslagare tills jag var 38 och läste grundutbildningen parallellt med jobbet. Och det var mest för att jag tyckte att det var roligt, inte för att byta yrke.

Hur politiskt präglad var uppväxten?

– Min mor och far var väl socialdemokrater. Min morfar var också socialdemokrat. Han gick ur när Stalin började sina utrensningar. Har jag någon politisk förebild är det honom. Han var skräddare och tog in vem som helst från gatan och begärde inte betalt i tid eftersom han visste att folk sig på något vis.

Vad jobbade dina föräldrar med?

– Min mor var lärarinna och far var byggnadsarbetare, så det var blandning av akademiker och arbetare.

Vad är det för klassamhälle som vänstern vill bekämpa idag?

– Delvis är det orättvisor som beror på position i samhället. En starkt bidragande orsak är att arbetslösheten inte går ner, trots en god ekonomisk utveckling.

Vilka frågor blir avgörande i valet?

– Det avgörande blir att den rödgröna majoriteten kan visa att vi kan leverera. Innan valet är alla partier alla goda gåvors givare. Men vi kan peka på att vi på punkt efter punkt har gjort precis som vi sa.

Räcker det att leva på gamla meriter?

– Det är inte att leva på gamla meriter. Det är att peka framåt. Vi ska fortsätta satsningen på jämställda löner. Vi ska fortsätta satsningen på förskolan och ta ner gruppstorlekarna ytterligare. Sedan kommer vi att kräva att det införs en ny typ av boende för äldre. Vi anser att det behövs en ny typ av biståndsbedömt boende, för människor med vårdbehov för att bryta social isolering. Det är något de andra partierna inte fattat än.

Vad kan ställa till det?

– Här i Lund kan ingenting ställa till det. Vi är starka, säkra och kaxiga. Oppositionen är svag, förvirrad och därtill dåligt påläst i de flesta frågor. Däremot är vi beroende av rikstrenden.

Hur många röster får ni?

– Drygt 10 procent.

Vad betyder utbrytningen, Demokratisk vänster för valresultatet?

– Jag tror att de spelar en liten roll. Hade de haft en massa synpunkter på den kommunalpolitik vi för i vänsterpartiet, så hade det varit en sak. Men de har inga synpunkter alls. Jag är fortfarande kompis med dem och de säger att Vänsterns kommunalpolitik har aldrig varit bättre.

Ser du utbrytningen som ett svek?

– Inte som ett svek, men som att de ställer till det i onödan. Det är ett onödigt parti eftersom de ställer upp utan synpunkter på vår kommunalpolitik.

Varför är privatiseringar inte bra?

– Det finns inga undersökningar som visar att det blir effektivare. Det är självklart att om man lägger ut på lägstabjudande så måste de sparas någonstans. Man driver ju inte ett privat bolag bara för att idka välgörenhet. Men det är klart lever man i tron att kommunalanställda drar benen efter sig¿

Om du var tvungen att rösta på ett annat parti, vilket skulle du då rösta på?

– Är det någon som svarat v? (Skratt). Om jag var tvungen skulle jag rösta på sossarna.

Vad har du för visioner för Lund?

– För det första vill jag ha ett Lund med full sysselsättning, där alla känner sig behövda. Sedan vill jag att vi istället för att fortsätta stadens expansion ut på åkrarna, bygger igen blåsiga gräsmattor längs infarterna, förtätar och skapar mer stad.

– Överge Fjelievägen, Norra ringen, Dalbyvägen. Gör Dalbyvägen till en boulevard med affärer och bostadshus ända ut i gatan. Svenshögsvägen är som en barriär istället för att förena folk. Man byggde på ett perverst sätt på 1960–70-talen när man funktionsseparerade Lund. Men detta kräver en minskning av privatbilismen i Lund.

Vi har kollat dina värnpliktsbetyg, de var inte de bästa..

– Det var ju intressant att ni har letat upp det (skratt). Lumpen var bra tycker jag, men det tyckte inte min major. När jag skulle mucka kallade han upp mig och sa ”du Olsson jag tänker ge dig det sämsta militärbetyg jag någonsin har gett”. Och jag sa ”och jag som hade tänkt söka FN-tjänst”. Då bara skrattade han. Jag var nog en pina att ha med att göra, tuff som en bandyboll, löd inte order och levde rövare och sånt. Det är inget jag är stolt över. Jag var förtroendevald som kompaniassistent av mina lumparkompisar, så jag sket inte i allt. Det var det att jag inte ville gå i takt.

Bokstavligen talat?

– Ja bokstavligen och bildligt.

Funderade över att vapenvägra?

– Nej jag var inte så pacifistisk i den åldern. Nu är jag mer pacifistisk.

Du var revolutionär, kanske?

– Mer åt det hållet.