Artiklar som berör detta
När Väg- och trafikforskningsinstutet 2004 mätte partikelhalter vid Lunds station låg halten PM10 (de större partiklarna) på i genomsnitt cirka 22 mikrogram per kubikmeter luft.
Halten av de finare och mer hälsovådliga partiklarna (PM2,5) var runt 20 mikrogram, med toppar upp mot 30 mikrogram.
Det betyder att Lundaluften runt spåren får svårt att klara kommande miljökrav.
Sveriges första lag om partiklar i luften har bara varit i kraft i två år. Men tiden håller redan på att springa ifrån den. Medelvärdet för PM10 får enligt denna lag inte vara mer än 40 mikrogram per kubikmeter luft i genomsnitt under ett år.
Med denna nivå klarar Lundaluften nu gällande svenska gränsvärden – något som också Banverket betonar.
I ett brev till Lunds kommun rörande partiklarnas hälsoeffekter slår också Banverket fast att partikelhalten i luften därmed inte utgör någon hälsorisk.
Vad Banverket inte nämner är att normerna för tillåtna partikelhalter i luften kommer att skärpas avsevärt de närmaste åren, samt att ett mått på PM2,5-partiklar – som saknas i Sverige idag – kommer att införas.
Och då kan situationen i Lund att komma att omvärderas. VTI:s mätvärden från 2005 innebär nämligen att halten PM2,5-partiklar runt järnvägen i Lund är den dubbla eller tredubbla mot vad som förväntas bli tillåtet.
De halter av metalliskt damm som uppmätts runt Lunds central ligger nämligen ordentligt över vad till exempel EU, WHO och USA:s hälsovårdsmyndigheter anser vara hälsosamt. De ligger också över svenska målsättningar för ren luft, så kallade miljömål.
Till sommaren kommer ett EU-direktiv som väntas rekommendera 25 mikrogram PM10 som maximalt årligt medelvärde, alltså nära Lunds värden.
Genom direktivet kan Sverige också få sin första lag kring PM2,5-partiklar. En halt på 10-12 milligram är en förväntad nivå. Detta är betydligt tuffare än nuvarande svensk lag och en nivå som Lund får svårt att klara.
Ändå kallar Naturvårdsverkets expert nivån i det kommande EU-direktivet för ”skyhög”.
– Förslaget är inte alls särskilt radikalt, säger handläggaren Titus Kyrklund.
Han skulle vilja se regleringar även av ännu mindre partiklar.
– PM2,5 är ganska grovt det med, säger han. Det är ju de ännu finare partiklarna som tycks föra med sig störst hälsorisker.

Men vad gäller utomhusmiljö är bristen på konkreta åtgärder stor. Höga plank hjälper inte – i alla fall inte för det finaste dammet - eftersom partiklarna yr upp i luften. Det har konstaterats i Burlöv.
Ändrade körscheman och bromssträckor skulle kunna förflytta dammet från Lunds centrum. Men järnvägen genom Lund är redan hårt trafikerad och utrymmet för omläggningar litet.
Banverkets miljösamordnare Malin Kotake menar att det ligger i både Banverkets och tågbolagens intresse att minska dammandet.
– Partiklar bildas vid friktion och friktion betyder slitage. Slitage på hjul och räls är negativt inte bara för hälsan utan kostar också pengar för järnvägsföretagen, säger Malin Kotake.
När man mäter hur mycket partiklar som finns i luften, utgår man från deras
sammanlagda vikt. Vikten är givetvis mycket liten och mäts i tusendelar av
gram, mikrogram.
Man kan också göra uppdelningar i olika storleksgrad på partiklarna. Det
vanligaste måttet är PM10, vilket är en slags gräns för partiklar som kan
andas in och som är tillräckligt små för att gå ner i lungorna.
PM10-partiklar har en diameter på max tio mikrometer, eller 0,01 millimeter.
Det finns också andra mått, som PM2,5 och PM1. De betecknar partiklar med en
största diameter på 2,5 respektive en mikrometer. Dessa partiklar är så små
att de inte bara kan gå ner i lungorna utan även ut i blodet och öka risken
för bland annat hjärt- och kärlsjukdomar.
0% är glada
0% är likgiltiga