Robin Hood– lika kul som kamelerna

HUMLAMADEN. – Du är min bror, säger Yasin Agha Jan och kramar Robin Hoods nyryktade hals.

Tillsammans med fem andra barn som kommit till Sverige för mindre än ett halvår sedan har han lärt känna hästarna på Humlamadens ridskola.

Simina Agha Jan och Yasin Agha Jan från Holmaskolan skumpar fram på hästryggen. Båda två har nyss kommit till Sverige och har tidigare bara ridit på kamel. Foto: David Bergström

– Nej, nu är det nog dags för lite trav, föreslår Lis-Lott Andersson, Humlemadens ridskolechef.

– Så tränar vi stå, sitt, stå, sitt – braaa! Säger hon till barnen som guppar upp och ner i sadlarna.

Simina Agha Jan stannar med ett ryck när hästen Sheila tycker det är dags för matpaus. Istället för att dra i tyglarna, som tränaren Cajsa Andersson uppmanar, lägger hon sig ner över hästnacken och blundar.

För tredje gången på en vecka har de två syskonparen från Holmaskolan i Malmö tagit bussen till Humlamaden utanför Veberöd.

De har alla bott i Sverige mellan tre och fyra månader och kan förvånansvärt mycket svenska redan. Tanken är att de genom interaktion med hästarna både ska utveckla sitt språk och komma närmare den svenska naturen.

– Jag har bara ridit på kameler tidigare, säger Simina Agha Jan, det är högt och roligt. Men det här är också jättebra, säger hon och drar med handen över Sheilas vita man.

Ridturen fortsätter över stockar och stenar, backar och skogsstigar, allt medan Lis-Lott Anderssons hund Diva springer efter med tungan ute.

– All inlärning ska vara lustfylld. Här lär de sig automatiskt olika ord – det blir till exempel mycket ömhetsord. Det är sådant man annars talar på sitt hemspråk och sällan lär sig i skolbänken, säger Lis-Lott Andersson som fått pengar till projektet genom Handslaget – idrottsrörelsens satsning på barn och ungdomar.

Hon arbetar till vardags som barnsjuksköterska och använder sin yrkeskunskap även i arbetet med hästarna.

– Jag jobbar mycket med barn med olika diagnoser, och vi kan se vilken snabb effekt det här har för många barn: känner du att du klarar av saker och mår bra kan du lära dig hur mycket som helst, säger Lis-Lott Andersson.

Annika Alfredsson är lärare på Holmaskolan och har följt barnens utveckling under veckan. En pojke varken vågade eller ville sitta upp på hästryggen första gången. Hon pekar mot ett travande ekipage en bit bort:

– Det var han.

Förra gången ville även barnens mammor följa med ut i skogen, berättar Annika Alfredsson.

– Efteråt sa de att det var det bästa som hänt sedan de kom till Sverige. Det slutade med att båda tågade hem med varsin granplanta som de skulle plantera.