LUND. Sexton procent av öringen har kraftiga missbildningar, med deformerade ryggfenor, buk- och stjärtfenor. Skador som av allt att döma orsakats av miljögifter eller tungmetaller i vattnet. Det konstaterade sötvattenekologen Anders Eklöv i sin rapport, hösten 2002.– Det finns ingen annan möjlighet än att det är Sankt Hans Backar som har stått för det här, säger han.
Anders Eklöv har i femton års tid utfört mätningar på uppdrag av länsstyrelsen och kommuner i vattendrag i hela Skåne. Men han har aldrig sett något som motsvarar tillståndet i Vallkärrabäcken, en kilometer nedströms från Sankt Hans Backar.
– Det är oerhört ovanligt att man hittar missbildad havsöring, säg en på tusen. Här hade vi väldigt hög andel missbildad fisk, de var helt krokiga och saknade ryggfenor, säger Anders Eklöv.

– De tyckte att det var spännande eftersom det handlade om såpass ovanliga och grava missbildningar, säger Anders Eklöv.
Exakt vilka gifter det handlar om vet man inte. Det finns mängder av miljögifter som kan orsaka liknande skador, men för att få veta vad fiskarna förgiftats av krävs ytterligare mätningar. Att missbildningarna skulle vara resultat av en sjukdom är uteslutet, enligt honom.
– Fiskar som är såpass skadade som de vi hittade överlever inte till vuxen ålder. Gifterna i de fiskar som har lättare skador försvagas med tiden, men de äts av andra djur och gifterna förs vidare i näringskedjan.
Anders Eklöv lämnade sin rapport till Paul Eric Jönsson, dåvarande kommunekolog, som beställt kontrollen. Men de återkommande kontroller i Vallkärrabäcken som Anders Eklöv rekommenderat uteblev.
– Det här är gamla synder. Av någon anledning har man inte velat följa upp det här. Jag tror inte att man vill ha upp det i ljuset, menar Anders Eklöv.
Rapporten glömdes inte bort på Lunds Universitet. En grupp studenter på ekotoxikologen gjorde förra året mätningar på samma plats. De kände till Anders Eklövs tidigare undersökningar.
Mer än hälften av fiskynglen man undersökte, 8 av 15, hade samma typ av skador som i Eklövs undersökning. Man gjorde även ett mindre antal prover för att mäta gifter i fisken. På den mätplats där tillflödet kommer från deponin, mättes förhöjda halter av sex tungmetaller, och höga halter av miljögifterna HCB och PCB 60 och 95. Undersökningen gjordes av studenter på grundutbildningen. Några vetenskapliga slutsatser kan därför inte dras utifrån detta material, betonar docent Olof Berglund som ledde projektet.
– Men det var en såpass tydlig skillnad på fisken att det är värt att följa upp mer detaljerat om det är deponin som har orsakat detta. Organismer i vatten är en bra indikator, de är känsliga för ämnen som kan läcka från deponin. Det är tydligt att något inte står rätt till här, säger Olof Berglund.
Olof Berglund menar att resultatet vid Sankt Hans backar är anmärkningsvärda.
– Det är ovanligt med en så hög frekvens missbildad fisk. Om det är miljögifter det handlar om här så rimmar det illa med miljömålen, säger Olof Berglund.
HCB: Hexaklorbensen är ett giftigt bekämpningsmedel som förbjöds i Sverige i
början på 1980-talet. HCB har lång livslängd i miljön. I Sverige avvecklades
det sista godkända bekämpningsmedlet med hexaklorbensen 1980.
PCB: Polyklorerade bifenyler. Industrikemikalie, användes som en mjukgörare
för olika plastprodukter PCB är mycket giftigt för vattenlevande organismer
och ger störningar i fortplantningsförmågan hos fisk och vattenlevande
däggdjur till exempel sälar.
Alla kommunala förvaltningar och verk är skyldiga att registrera handlingar som kommer in till dem, eller som framställts där. Det gäller såväl pappersbaserad information som elektronisk, t ex i form av e-post. Handlingarna ska registreras i ett diarium. Det är först efter att handlingen är diarieförd som allmänheten kan kräva att ta del av den, med stöd av offentlighetsprincipen.
0% är glada
0% är likgiltiga