Giftet rakt ner i "surhålet"

Text: Johanna Gustavson
Publicerad 7 augusti 2007 23.30 Uppdaterad 1 november 2011 22.162007-08-07 23:30:38

Lastbilarna med industriavfall gick i skytteltrafik från företagen Åkerlund & Rausing och Tetra Pak. Kemikalietunnor och industriavfall dumpades förbehållslöst på Sankt Hans backar.

–Det förvånar mig inte att fisken dör. Här ligger så mycket skit på den här tippen, säger före detta renhållningsarbetaren Gustav Nordqvist och skakar på huvudet.

Gustav Nordqvist har precis gått i pension efter 42 år som anställd på renhållningsarbetare inom kommunen. Mellan åren 1964 och 1967 arbetade han med att ta emot och hälla ner det avfall som kom till Sankt Hans backar. När tippen stängde 1967 började han köra sopbil till den nya tippen i Rögle. Foto: Sandra Henningsson

Gustav Nordqvist jobbade på Sankt Hans backar från 1964 tills tippen stängdes 1967. För en månad sedan gick han i pension, efter dryga 40 års anställning som renhållningsarbetare i Lunds kommun.

– När de börjar skylla på varandra, då får det räcka. Så här slappt kan det inte vara, säger Gustav Nordqvist.

Kanten längs med cykelbanan är kantad av bruna utfällningar.

Vi går över de böljande fälten, bördiga och grönskande efter sommarens stora regnmängder. ”Monti Composti” är välkänd och omtyckt av lundaborna som en naturskön park med pulkabackar som klår det mesta. Men i de väldiga kullarna ruvar mängder av kemikalier och gifter från den tid då industrierna dumpade farligt avfall utan att blinka. Vilka gifter som finns och vilka som rinner ut i vattendragen vet ingen. Några mätningar har aldrig gjorts av kommunen och det har gått sex år sedan ärendet kom upp i kommunstyrelsen första gången.

Gustav Nordqvist har inte många kollegor kvar i livet som vet vad som ligger begravt här. Men själv minns han, visar runt och pekar. Vissa platser består bara av schaktmassor, andra är till största delen sopor.

– Nu har här växt upp så mycket att man knappt känner till det om man inte vet. Men kom här ska jag visa var surhålet ligger, säger Gustav Nordqvist.

”Surhålet” grävdes vid den gamla uppfarten, nära platsen för den numera rivna skyttestugan. Gropen var omkring 25 meter i diameter och grävdes på sank mark, utan bottenplatta. Här dumpades så gott som dagligen kemikalier i tunnor och fat. De var märkta med varningstexter och benämningar på olika kemikalier, vanliga i sextiotalets pappers- och plastindustri. Allt som innehöll flytande kemikalier hälldes ner här. Avfallet kom främst från de stora förpackningsindustrierna Åkerlund & Rausing och Tetra Pak.

– Det fanns en kemikalievagn som kom lastad med tunnor och dunkar, nästan dagligen. Det var ju så på den tiden. Men vad som fanns i faten frågade vi aldrig om. Det stod att läsa på förpackningarna vad det var för kemikalier, men om de var öppna eller stängda vet jag inte. Vi bara hällde ner det i gropen.

Dikena är sina ställen fyllda med en kletig brunorange sörja. Strax intill låg den gamla skyttestugan och den grop där mängder av kemikalier från förpackningsindustrin dumpades.

”Surhålet” täcktes över 1966, minns Gustav Nordqvist.

– Gropen fanns ju redan när jag kom hit. När hålet var fullt hällde man på med jord och täckte över. Men det var vattensjukt och någonstans måste det ju ta vägen. Sånt här ruttnar ju inte bort, säger han.

Idag är avfallet begravt under stora jordmassor och vegetationen är tät. Förutom några stråk av brunt gräs, och diken fyllda med sirapsaktig grön-orange sörja är det svårt att se några spår av vad som dumpades här för längesedan.

Varma sommardagar jäste det upp brun gyttja i marken lite överallt på Sankt Hans backar, minns Gustav Nordqvist.

–Nu har det väl regnat så mycket att det har säkert sköljts bort. Det luktade inte gott om den där sörjan, en stickande järn-aktig lukt. Det är fan så mycket skit här ligger.

Sankt Hans backar ser annorlunda ut idag. Under Gustavs Nordqvists tid på tippen körde lastbilarna in vid den gamla uppfarten, nära skyttestugan som numera är riven.

Lastbilarna betalade till en person som var anställd av renhållningsverket, som tog upp betalningen i en hytt på uppfarten.

Renhållningsverket drev Sankt Hans backar fram till 1967. Vanliga komponenter i förpackningsindustrin på 60- och 70-talet var PVC, där lösningsmedel som toluen och xylen ingick. Olika klorföreningar och lacknafta var också vanliga.

Gustav Nordqvist och hans kollegor hade aldrig några särskilda skyddskläder i arbetet. Han är inte särskilt bekymrad över om kemikalierna har påverkat honom eller hans kollegor.

– Vi hade aldrig någon direktkontakt med det. Vi bara puttade ut det över kanten.

Större eller mindre text

• Usch !
• Fan va äckligt ! Att det får gå till på det viset ... SKANDALÖST !!!
• oLLe
• tisdag 7 augusti 2007 kl 23:55

• Stora journalistpriset!
• SDS skall gratuleras! Ni har avslöjat en miljöskandal av gigantiska format! Politikernas huvuden bör rulla. Man har eftersatt Lundabornas säkerhet för att slippa ta ansvar och de stora kostnader som en sanering kommer att innebära. Vi vandrade på St Hans med vår hund och såg dikena med sörja i våras. Vi undrade vad det var men kunde inte drömma att vi gick på "giftets stig". St Hans har ju lanserats som ett naturområde med flera barnverksamheter på plats. Helt ofattbart! Jag är chockad!
• Lundabo
• onsdag 8 augusti 2007 kl 00:07

• ..och sen då???
• Sånna här tippar fanns i nästan alla kommuner så att tro att det är unikt för Lund är trångsynt.. Nu betalar vi för 50& 60 talet ekonomiska under för det som göms i snö....osv osv.. Malmö,Lomma,Teckomatorp,Landskorna,Hbg har ju minst lika mycket "lik i garderoben". Eslöv kan man misstänka med en kemiindustri senda 100 år tillbaka...
• Zyklon B
• onsdag 8 augusti 2007 kl 00:28

• Miljökommunen?
• Jag undrar vad "miljökommunen" Lund kommer att göra åt detta? BT Kemi verkar oerhört litet i jämförelse med detta... Kolla även upp Lommas gamla soptipp vid Habo Ljung. Där planeras att bygga bostäder mm...
• Trött på allt hyckleri
• onsdag 8 augusti 2007 kl 00:37

• Men jag sopsorterar!
• Att spara batterier och sopsortera och ............hur skall jag förklara för mina kids? Kemikaliestaden
• sven andersson
• onsdag 8 augusti 2007 kl 00:53

• Fega stackare
• som inte vågar berätta ,är ju de människor som har framtiden framför sig som drabbas utav allt denna skit.fyfan säger ja bara för dessa ynkryggar som vet var gift o annat skit gömts utan att berätta.Samt all heder till kvinnan som avslöjade Teckomatorp ,bara för jävligt att ingen tackat henne men typiskt rädda svenskar ...blöööörk
• DDT
• onsdag 8 augusti 2007 kl 01:29

• Betala
• Låt företagen som har dumpat kemikalerierna betala saneringen.. Fd kävlingebo
• Fd Kävlingebo
• onsdag 8 augusti 2007 kl 02:09

• Företagen som dumpat skall betala!
• Jag instämmer med föregående, att det måste vara företagen som dumpat gifterna som skall betala för saneringen. Fy f.. vad vi människor är äckliga! Vi lär oss aldrig. När det hände så behövdes inga tillstånd för deponering av miljöfarligt avfall. Men spelar det någon roll? De som beslöt om att dumpa gifterna hade förmågan att tänka. De måste ha förstått att gifterna skadar djuren och växterna. Att gifterna inte försvinner utan kommer tillbaka till oss människor. Gifterna anrikas i naturen!
• Anders
• onsdag 8 augusti 2007 kl 02:47

• Flyttat problemen
• Och idag har vi flyttat en stor del av vår tunga kemiska industri till Kina. Där behöver vi inte ens biemöda oss om att kräva ner skiten. Tänk vad pengar vi sparar! Och så får ju de fattiga barnen arbete i att samla tungmetaller, gift och explosiva ämnen. Tänk, vad fiffigt ordnat av oss rika västerlänningar!
• Mikael
• onsdag 8 augusti 2007 kl 05:48

• idag då
• Tänk bara på alla godsaker som 6 miljarder männniskor släpper ut "ovetande" idag. Men men... det finns ju ingen annan väg att få den där Ferrarin.
• Bosse
• onsdag 8 augusti 2007 kl 06:07