Smörgåstårta i centrum i muträttegång mot polis

Lund. Få saker verkar tagga Lundapolisen så mycket som en riktigt smarrig smörgåstårta. Erbjuder man det hamnar lappen på anslagstavlan, inte underst i en hög med papper.

Det var egentligen bara det den mutåtalade polisen försökte förklara för den bestulna trombonisten när utredningen kom igång under förra våren.

- Jag nämnde att vi brukar göra så internt, att förundersökningsledare ibland erbjuder sig att köpa en smörgåstårta till den utsättning (arbetsgrupp) som löser ett fall. Att det kan hjälp till att skapa intresse. "Det vill jag, sa han då".

- Jag fann inget kriminellt med det, förklarar den uniformerade polismannen som för första gången under sina 38 år i yrket nu sitter på de åtalades bänk.

Högsta staffet för mutbrott är två års fängelse, men i det här fallet yrkar åklagare Jörgen Lindberg på villkorlig dom, böter och avgift till brottsofferfonden.

Det var i våras som studenten och musikern Magnus Johnson blev bestulen på sin käraste ägodel - en trombon med tillhörande fodral värd runt 40 000 kronor. Stölden polisanmäldes men eftersom ägaren misstänkte att ärendet inte skulle bli högprioriterat satte han igång en egen utredning. Flera musikaffärer och pantbanker - både i Sverige och i Danmark - informerades om stölden.

I Malmö fick han napp. En ljusskygg figur hade försökt lösa in en trombon med ett vinrött fodral på en pantbank på Södra Förstadsgatan. Övervakningsbilder fanns, men kunde endast lämnas ut till polisen.

Johnson berättade om bilderna för den nu åtalade polisen som i sin tur åkte till Malmö och hämtade hem bevisen.

När Magnus Johnson senare träffade polismannen för att peka ut sin trombon, frågade han om det inte var någonting annat han kunde göra för att hjälpa till. Det var då smörgåstårtan kom upp.

På övervakningsbilderna skriver polismannen att smörgåstårta utlovas till den som kommer med sådana upplysningar att trombonfallet blir löst. Bilderna skickades sedan ut till polisens olika avdelningar.

Tricket gav snabbt resultat.

Vinnare blev en arrestvakt som kände igen mannen på bilderna som en av stammisarna i arresten. Den mutmisstänkte polismannen kunde med hjälp av Piletorps personal beslagta trombonen och ta med den misstänkte till förhör.

Därefter ringde han upp den bestulna trombonisten och förklarade att det var "dags" för smörgåstårtan - att den skulle räcka till 10-12 personer, inhandlas på Widerbergs och innehålla ett visst pålägg.

- Jag kände mig inte tvingad men han var bestämd i sin ton och vi hade ju redan kommit överrens. Om sådant brukar hjälpa så vill ju inte jag ha mitt fall underprioriterat, förklarar Magnus Johnson som visserligen gick och beställde bakverket men som dock trotsade storleken på beställningen och köpte en smörgåstårta för åtta personer istället för tolv.

- Jag trodde inte på att så många jobbat med detta.

Att avstå från tårtan var aldrig ett alternativ för polismannen.

- Om man sagt a får man säga b annars blir det knäppt, förklarade han och tillade att han faktiskt inte sa något konkret om någon tårta förrän trombonen var återlämnad.

Den mutanklagade polisens advokat poängterade att hans klient aldrig fick del av tårtan eftersom han var ledig den dagen.

Tårtan blev istället stående på Widerbergs i två dagar utan att någon hämtade den. Lundapolisen hade avtackat ett befäl den dagen och hade redan ätit så mycket smörgåstårta de mäktade med.

- Man kan ju inte äta hur mycket som helst, förklarar den arrestvakt som känt igen trombontjuven och därför belönades med att få sitt namn på tårtbeställningen.

Dom faller om två veckor.