Snart civilekonom
– utan att ha läst en bok

LUND. Under många höll Markus Guillermo det hemligt att han hade dyslexi.

– Jag bara satt och lyssnade på det läraren sa under lektionerna. Jag har ett mycket bra detaljminne, berättar Markus Guillermo.

Men när han kom till Universitetet fungerade inte längre den strategin. Han var tvungen att söka stöd hos avdelningen för handikappverksamhet.

– Det hjälpte direkt. Jag fick fyra timmar extra för första tentan och satt nio timmar med den. Jag hade aldrig klarat tentan utan den extratiden, säger Markus.

Markus Guillermo är dyslektiker och har fått hjälp att klara sina studier. – När vi kom till universitetet var vi som små barn på en flygplats som ska flyga för första gången. Vi behövde någon som visade hur det går till, säger Markus Guillermo. Foto: Ingemar D Kristiansen

Han har dessutom läst ett år i Frankrike och lärde sig franska på köpet. Han använde sig av en dator med fransksvensk talsyntes. Att han fick powerpointpresentationer i förväg hjälpte också.

– Alla lärare är inte lika bra på det på företagsekonomiska institutionen i Lund. De tror inte studenterna kommer på föreläsningen om de får presentationerna i förväg, säger Markus.

”Pia” är en annan av de studenter som får hjälp. Hon håller på att söka arbete och vill inte framträda med sitt namn eller vara med på bild.

– Jag vill inte att det ska vändas emot mig när jag kämpat i så många år, säger ”Pia”.

Hon menar att dyslexin förbättrat många av hennes personliga egenskaper.

– Man blir väldigt organiserad och planerande, samt är villig att lägga extra tid på en uppgift, menar ”Pia”.

”Pia” och Markus säger att de har utvecklat ett fotografiskt minne och ofta gör mind maps för att strukturera information. Men båda två önskar att de hade fått studiehjälp tidigare.

– Att skriva på svarta tavlan var det värsta jag visste. Jag minns en lärare som sa: ”hur kan någon var så bra på engelska vara så förbannat dålig på att skriva”. Jag blev döledsen, minns ”Pia”.

– Det är så många begåvade människor som avstår från att plugga på universitetet bara för att de inte fått rätt stöd på grundskolan. Det är synd, säger Markus Guillermo.

Båda berömmer det stöd de fått på universitetet.

– När vi kom till universitetet var vi som små barn på en flygplats som ska flyga för första gången. Vi behövde någon som visade hur det går till, säger Markus Guillermo.

”Pia” har anteckningsstöd på föreläsningarna men har hela tiden antecknat själv. Efteråt har hon jämfört anteckningarna för att identifiera sina brister.

– Att jag läst samtidigt som jag lyssnat på ljudböcker har gjort att jag idag klarar min läsning väldigt bra, konstaterar hon.

Talböckerna har medfört att tiden för Markus Guillermo att ta sig igenom en bok har sjunkit till en tredjedel. Han tillstår också att han faktiskt läst några böcker.

– Jag har läst några Harry Potterböcker, säger han och ler.